Alla är vi afrikaner

2008-03-11 23:00  

Den moderna människan, homo sapiens, anses ha uppstått i Afrika för cirka 100 000 år sedan, och och befolkade därefter successivt jordens alla hörn. Men varför utvecklades människan som hon gjorde?

Hur uppstod människan?Ju enklare fråga desto svårare att besvara. Hur en människa föds, det vet man i alla kulturer. Men varifrån kommer vi ursprungligen?

Myterna ger svar.

San-folket i Kalahari talar om att den första människan, jätten Matsieng, dök upp ur ett hål i marken tillsammans med sina fruar, barn och husdjur. Det var i tidernas gryning, innan klipporna ännu stelnat, så än i dag kan man här och där se fotspåren efter dem.

I Bibeln berättas om hur Gud skapade Adam till sin egen avbild, och därefter Eva av ett revben för att Adam inte skulle behöva vara ensam.

I den fornnordiska mytologintäljde gudarna till en man av en ask (han fick mycket riktigt heta Ask) och en kvinna av en alm (Embla).

I Sudan finns en historia om ett gäng smågudar som roade sig med att bränna terrakottafigurer i en ugn. De var lite slarviga, så vissa blev hårt brända och mörka, andra pepparkaksfärgade och somliga bleka.

Självklart har också den moderna kultur vi lever i sin skapelseberättelse. Nämligen Darwins utvecklingslära, som säger att allt liv under årmiljarderna sakta utvecklats mot nya och mer specialiserade former. Detta efter principen att alla genetiska småförändringar som ger överlevnadsvärde i kampen för tillvaron premieras genom att gå i arv till nästa generation. Människan anses härstamma från små upprättgående varelser som levde för miljontals år sedan.

Däremot härstammar vi inte alls från de stora aporna – gorillor, schimpanser och orangutanger. Men de är våra närmaste nu levande släktingar, ett slags mycket avlägsna bryllingar.

Redan två år innan Darwin publicerade ”Om arternas uppkomst” hade man börjat upptäcka fossil av förhistoriska människor som inte riktigt var människor. Det första hittades 1856 i ett grustag i byn Neandertal utanför Düsseldorf. Homo neanderthaliensis visade sig vara en alldeles egen människoart som levt i Europa för mellan 100 000 och 30 000 år sedan.

Med tiden upptäcktesalltfler fossil av alltfler tidiga människoliknande varelser,hominider. I dag finns en mängd fossil som visar utvecklingen mot den moderna människan. Från den 3,2 miljoner år gamla ”Lucy”, med en hjärnskål stor som en grapefrukt, via fynd i Afrika, Kina och Indonesien med allt större hjärnvolymer. Allt i enlighet med Darwins utvecklingslära.

I dag är så gott som alla forskare ense om att den moderna människan,homo sapiens,uppstod i Afrika för åtminstone 100 000 år sedan. Därifrån spred hon sig sakta men säkert över kontinenterna, för att till sist befolka världens alla hörn. Tidigare hominider konkurrerades ut. De sista som försvann var neandertalmänniskorna i Spanien, som anses ha dött ut för knappt 30 000 år sedan.

Men det finns en hel del frågetecken kring utvecklingen mothomo sapiens.

Varför gav utvecklingen hominiderna allt större hjärnor? Var det verkligen bra? Saken är nämligen den att hjärnan är ett extremt hungrigt organ. En människohjärna väger bara ungefär 1 350 gram, en femtiondel av kroppsvikten, men den gör av med bortåt 25 procent av kroppens energi. För att ha råd med en stor hjärna måste man ha riklig tillgång på föda, något som inte är särskilt vanligt i naturen.

Varför började hominiderna gå upprätt? Vad fanns det för överlevnadsvärde i det? Praktiskt taget inga djur går på två ben, om man bortser från de utdöda dinosaurierna. Och deras ättlingar fåglarna, förstås. Men de har ju hittat annan användning för sina främre extremiteter (utom strutsen och några till). Man springer fortare med fyra ben än två, så vad var anledningen?

Kanske för att den upprätta gången lämnar händerna fria för att bära med sig mat och förnödenheter. Och faktum är att forskarna funnit att det går åt mindre energi att förflytta sig långsamt, att promenera, med två ben än fyra.

Men det finns fler problem. Varför saknar människan päls? Pälsen utgör ju ett bra skydd både mot kyla och värme. Vad var det för vits för hominiderna att sakna detta skydd?

Och då kommer vi in på nästa problem. Varför svettas människan så ymnigt över hela kroppen? Det gör inte andra primater. Att svettas är i och för sig ett bra sätt att sänka kroppstemperaturen i stark hetta, men det är samtidigt ett väldigt slöseri med vatten. Och vatten är oftast en bristvara som det gäller att hushålla med i hettan.

Slutligen: varför är människan så fet? Vi har ett rejält lager av underhudsfett som påminner mer om det hos sälar och valrossar än det hos andra primater. Allra fetast är människobebisar. Inga andra landlevande däggdjursungar har så mycket fett under huden.

Det förefaller som om människan i sin tidigaste utveckling levde i lyx och överflöd. I ett Eden.

Detta fick den engelska författarinnan Elaine Morgan att 1997 skriva en bästsäljare med titeln ”The Aquatic Ape”, där hon propagerar för att de tidiga hominiderna utvecklades i och i närhet till vatten, med riklig tillgång till fisk och skaldjur.

Och vem vet? För tre miljoner år sedan var öknen i det som i dag är norra Etiopien ett flod- och träsklandskap. Började hominiderna gå upprätt för att de tvingades vada omkring i midjehögt vatten?

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer