Opinion

”Problem när fossilfrihet ska överordnas allt annat”

Jessica Stegrud, EU-parlamentariker (SD).

DEBATT. Inom svensk forskning och utveckling finns i dag en slentrianmässig inställning till ”grön teknik”, skriver Jessica Stegrud, EU-parlamentariker (SD).

Både politiska aktörer och marknaden efterfrågar det som kan beskrivas som miljövänligt och därmed ”grönt”. Medel till forskning och utveckling fördelas utifrån projektens förmodade betydelse för miljö och hållbarhet, men vi ser inte så mycket av oberoende uppföljningar och konsekvensanalyser.

För något decennium sedan plöjde Sverige ned miljardbelopp i biobränsleprojekt i Göteborg (Gobigas), Örnsköldsvik (Sekab) och Piteå (Chemrec). Projekten såldes i in som ”gröna” men visade sig vara baserade på rent önsketänkande.

Sverige är i stället storkonsument av biodrivmedel från världsmarknaden, vilket inte är oproblematiskt. Hög efterfrågan på energigrödor utgör i många länder ett hot mot biologisk mångfald, när naturliga biotoper trängs undan. Medvetenheten om detta är betydligt större i EU-parlamentet än i Sverige, där regeringen planerar för ännu högre inblandning av importerade biodrivmedel.

Eldrift anses vara miljövänligt och har sina fördelar, men fortfarande är produktionen av batterier beroende av stora mängder kobolt. Mer än hälften av världens kobolt kommer från södra Kongo, där brytningen äger rum under fruktansvärda arbetsförhållanden och orsakar stor nedsmutsning. Barnarbete är utbrett. Det är alltså inte helt självklart att alltför snabbt utöka användningen av batterier tills denna problematik har lösts.

Vad gäller produktion av el har man på många håll utan djupare analys accepterat vänsterns, Miljöpartiets och Centerpartiets agenda. Sol- och vindkraft anses vara ”hållbara” energislag, men inte kärnkraft. Därför har man på olika sätt gynnat utbyggnaden av väderberoende elproduktion, medan kärnkraften motarbetas. Det kostar pengar och sätter hela systemet under press vid väderomslag. Dessutom utgör uppförandet av tusentals vindkraftverk odiskutabla ingrepp i naturen.

Jag ser flera generella problem. Till att börja med finansieras många olönsamma eller orealistiska projekt under förevändning att de skulle vara bra för miljön, utan att egentligen vara det. För det andra tenderar man att blunda för målkonflikter inom miljöpolitiken, som exemplen ovan visar. För det tredje råder ett ensidigt fokus på fossilfrihet, som om det vore den enda miljöfrågan.

Flyttar man upp diskussionen till EU-nivå blir allting av naturliga skäl mycket större, men problemen är likartade. När man framöver ska fördela den hisnande summan 750 miljarder euro, det så kallade återhämtningspaketet, så ska 30 procent fördelas utifrån vad som kan anses vara klimatvänligt.

Klimatpolitik är ”big business” helt enkelt och när dessa oerhörda summor ska spenderas på ”gröna” verksamheter uppstår osunda incitament till green washing. Tyvärr är forskare och ingenjörer inte alltid neutrala i denna diskussion, eftersom de av naturliga skäl agerar som ambassadörer för de projekt de har koppling till.

Låt mig i sammanhanget påpeka att vi i Sverigedemokraterna har en miljöpolitik som ser till helheten i Sverige och globalt. På intet sätt motsätter vi oss en strävan mot ett lägre beroende av fossila bränslen, oavsett om det gäller Sverige, EU, eller hela världen. Vi förespråkar högkvalitativ grundforskning och satsningar kopplade till våra basindustrier. Självklart ska staten också finansiera strategisk forskning kring energi, klimat och miljö, men man måste kunna föra en diskussion om projektens kvalitet.

Problem uppstår dessutom när fossilfrihet inom en generation ska överordnas allt annat utan att man gör någon ordentlig konsekvensanalys, vilket riskerar att resultera i illa genomtänkta lösningar och kreativ bokföring. Det undergräver allmänhetens förtroende för politiken och är varken bra för miljön, samhällsekonomin eller samhället i övrigt.

Jessica Stegrud, EU-parlamentariker (SD), ledamot i EU-parlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi