Långsiktighet medicin mot företagsbrist

Det är djupt tragiskt att Vinnova inte heller har insett att vi inte kan administrera fram nya bolag i Sverige (NyT 2003:41). Om högskolorna eller otydliga ägarstrukturer står för administrationen spelar ingen roll. Lösningen på Sveriges brist på nystartade friska företag är entreprenörer som är långsiktiga. En hel del finns faktiskt även inom unversitet och högskolor, UoH.  Lärarundantaget är en enorm fördel i Sverige, men vi måste lära ut att hantera det korrekt. Att sälja ett patent är kanske kortsiktigt ett kassaklirr, men är vi ute efter bärkraftiga nya företag måste medicinen vara en annan - långsiktighet.  De många entreprenörer som finns inom UoH bör i stället lyftas fram, så att patenten och de immateriella rättigheterna får en naturlig plats. Då kan friska bolag utvecklas, i stället för att sälja bort trumfkorten billigt för tidigt. Redan i doktorandutbildningen bör detta påtalas.  Att utveckla nya bolag tar tid och är inte de snabba klippens bransch som många tror, de kostar på både personligt och finansiellt - jag vet.  Ordet långsiktighet hade tidigare en viktig innebörd, men är tydligen i dag helt borta. Dessutom måste patentansökning, med mera bekostas av individen, medan forskning får anslag av staten, stiftelser och privata intressen. Detta ses som självklart och är en fantastisk förmån, som de flesta tar för givet.  För forskningspengarna ska vi snabbt publicera våra resultat utomlands, dock sägs inget att vi ska ta tillvara de möjligheter som all forskning ger.  Försöker man ta patent och skydda immateriella rättigheter före publicering av de vetenskapliga arbetena, finns inga resurser, något man borde fundera vidare på. Har Vinnova missat något väsentligt?  Att försöka starta företag (som äger immateriella rättigheter), vilka kan bli framtida svenska företag baserade på forskning, sker utan skyddsnät. Har man tur kan man till och med hamna i NyT för sina "bisysslor". Det är nog hög tid för lite djupare tankegång av vad som verkligen är möjligheten och problemet  i Sverige i dag.  Mats Leijon, professor