Populärteknik

Vulkaniskt glas avslöjar jordens inre temperatur

MIT har skapat en ny algoritm som kan beskriva provets evolution. Foto: MIT
MIT har skapat en ny algoritm som kan beskriva provets evolution. Foto: MIT

MIT har kartlagt temperaturen i manteln längs 7 000 mil av undervattensvulkaner. Utgångspunkten är det glas som bildas när lavan kyls ned av havet.

Publicerad

Under världshaven löper vulkaniska åsar som bildas när de tektoniska plattorna dras isär. Ett exempel är Eldringen i Stilla havet. Med en längd på 4 000 mil är sträckningen lika stor som jordens omkrets, och området står för 80 procent av planetens större jordbävningar. 

Ännu kan vi bara göra kvalificerade gissningar kring förhållandena långt nere i jordens inre. Med indirekta metoder har forskarvärlden försökt fastställa temperaturen hos den övre manteln, men resultaten har varit motstridiga.

7 000 mil vulkaner

Ett sätt för att få en bättre bild av vad som pågår i manteln är att titta på vad som kommer upp ur de vulkaniska åsarna. Nu har geologer vid MIT undersökt 7 000 mil av undervattensvulkaner. De samlade in tusentals prover i form av av vulkaniskt glas, som bildas när lava som väller upp omedelbart kyls ned. Till detta har man tittat på äldre glasprover som spänner över flera årtionden.

– Med stöd av temperaturerna vid de här åsarna skulle man kunna göra en modell över temperaturerna i jordens hela inre. Frågan är dock vad den här datan verkligen berättar för oss om temperaturskillnader i manteln längs hela kedjan, säger Stephanie Brown Krein vid MIT:s Department of Earth, Atmospheric and Planetary Sciences på hemsidan. 

1 350 °C

Efter flera års arbete har forskarna skapat en ny algoritm som kan beskriva provets evolution genom att analysera den kemiska sammansättningen, trycket och temperatur. Slutsatsen är att temperaturen under åsarna i snitt ligger på 1 350 °C. Det finns dock så kallade hotspots där temperaturen är 1 600 °C, vilket motsvarar den hetaste lavan.

Forskarna har ännu ingen förklaring till de heta platsernas existens, men teamet har nu skapat en temperaturkarta för manteln längs den undersökta sträckan. Kunskapen kan ge en bättre förståelse kring hur kontinenterna bildades och de tektoniska plattornas rörelser.