Populärteknik
Vad händer om vi spränger världens kraftfullaste kärnvapen på jordens djupaste plats?
Hur skulle samhället och planeten påverkas om vi detonerar Tsar Bomba i Marianergraven?
Publicerad
Uppdaterad
Låt säga att vi skeppar ut historiens mest kraftfulla kärnvapen ut till världens djupaste plats, Marianergraven.
Sen släpper vi bomben, låter den sjunka till djuphavsgravens botten för att sedan explodera där. Vad skulle hända då? Ett enormt eldklot stiger mot himlen? Går planeten i två bitar? Skulle detonationen väcka vilande vulkaner? Tsunamier? Eller skulle smällen gå obemärkt förbi?
Youtube-kanalen Kurzgesagt, som hänvisar till tre forskningsrapporter (se länkar längst ned i texten), har gett sig på att reda ut denna stora, hypotetiska fråga.
I det här scenariot har Kurzgesagt valt att exemplifiera med sovjetiska Tsarbomben, den kraftfullaste atombomben som någonsin har sprängts. Bomben hade en sprängverkan på runt 58 megaton trotyl, att jämföra med Hiroshimabomben som hade en sprängverkan på motsvarande 16 kiloton.
Tsarbomben detonerades 30 oktober 1961 på ett testområde på Novaja Zemlja i Norra ishavet. Svampmolnet från bomben var 64 kilometer högt och runt 40 kilometer brett. Tryckvågen från bomben tog sig tre varv runt jorden.
Där har vi sprängkraften.
Platsen då: Marianergraven, i Stilla havet öster om Filippinerna. Det är planetens djupaste punkt. Inget naturligt ljus når platsen som är 10,9 kilometer djup. Alltså ett djup större än vad Mount Everest är högt. Trycket på det här djupet är 11 249 ton per kvadratmeter.
Vi detonerar bomben, vad händer? Värmen från explosionen skapar direkt ett hålrum. En flammande bubbla av ånga och radioaktiva atomkärnor. Den växer sedan snabbt och förångar allt i sin väg, skickar iväg en tryckvåg som ger utslag på seismiska övervakningssystem runt jorden. Och lika snabbt som den växer – lika snabbt och snöpligt tar det stopp.
Du minns trycket nere i Marianergraven? Bomben skulle ha 11 kilometer vatten över sig. För en människa skulle det upplevas som att bli mosad av en hydraulisk press från alla håll. En sekund efter detonationen är bubblan cirka en kilometer stor. Större än så blir den inte, utan börjar krympa. Visst bubblan ökar och minskar i storlek en stund, som en lunga i takt med att bubblan slåss mot den enorma kraften från vattnet, och förlorar till slut.
Havet massakrerar den stora bubblan till många små varma radioaktiva bubblor som förvisso kommer nå ytan.
Men det blir ingen tsunami, jorden klyvs inte. Trots att sprängplatsen sker där två tektoniska plattor möts lär inga vulkaner triggas – eftersom det mesta av trycket äts upp av havet. Den föreställda dystopin uteblir.
Men havslivet kommer förstås att märka av det. De radioaktiva materialet späds inom några dagar ut i havet, och en viss mängd radioaktiv vattenånga når atmosfären. Delar av havsbotten förångas och omvandlar en stor mängd sand till glas. En lokal ekologisk katastrof alltså.
Här kan du se klippet som förklarar händelseförloppet i detalj:
Källor:
