Innovation
Trädet kan ha utplånat 70 procent av jordens liv
Nu lanseras en ny teori om orsaken till massdöden för mer än 300 miljoner år sedan. Under den geologiska perioden devon utvecklade ett träd de första rötterna – vilket fick stora konsekvenser för ekosystemet.
Vad är bakgrunden?
Dominerande arter har alltid fått ge vika för ny flora och fauna, men under jordens historia talar man om fem stora massutdöenden där artrikedomen plötsligt har minskat på bred front.
Ett av dem inföll under slutet av den geologiska perioden devon, för omkring 364 miljoner år sedan. Det är dock oklart hur länge det devoniska utdöendet pågick, och uppskattningar varierar från en halv miljon år till 15 miljoner år.
Vilka förklaringar har funnits ?
Utdöendet under devon skedde främst i havet och primärt bland djur i varma vatten. Oljerik skiffer visar att havsbottnarna var syrefattiga, men orsaken till förändringen är inte fastslagen.
En förklaringsmodell är en meteorit, och där har Siljan nämnts som en kandidat. Åsikterna går även isär kring huruvida det rör sig om två stora händelser eller ett större antal mindre förlopp.
Vad är den nya teorin?
En studie utförd vid Indiana University-Purdue University Indianapolis visar på att en orsak till massutdöendet kan vara att träd som tillhör ormbunkssläktet Archaeopteris började utveckla komplexa rötter.
De plockade upp näringsämnen ur den ännu tunna jorden – och enligt forskarna utgjordes huvudproblemet av döda rötter.
Eftersom dagens mikroorganismer ännu inte fanns på plats i jorden, kunde näringsämnena inte återföras till myllan, utan de sköljdes ut i haven. Det skriver Indiana University i ett pressmeddelande.
Vilka effekter fick utsläppen?
Huvudboven i dramat var markens fosfor. Precis som vid utsläpp från dagens jordbruk ledde näringsämnena till övergödning, och det gav i sin tur en massiv algblomning – med syrebrist i haven som konsekvens. Det devoniska utdöendet anses ha utplånat nära 70 procent av jordens liv.
Vilka bevis lutar man sig mot?
Forskarna analyserade spår av fosfor i tidigare havsbottnar, bland annat på Grönland och i Skottland. I klippformationerna kunde man se att mängden fosfor ökade och minskade cykliskt. Spår efter rötterna pekade mot torrperioder där många träd dog, och detta sammanföll tidsmässigt med höga fosforhalter i havsbottnen. Därmed anser sig forskarna kunna koppla rötterna till massdöden.
Vad kan vi dra för lärdomar?
Övergödning och algblomning är ett globalt problem, och forskarna anser att naturkatastrofen under devon kan tjäna som varning för konsekvenserna av en obalans i världshaven till följd av mänsklig aktivitet. Studien har publicerats i The Geological Society of America Bulletin.
