Test: Fairphone 3 – ”Har hjärtat på rätt ställe – men en rejäl akilleshäl”

Snabbfakta: Fairphone 3

Operativsystem: Android 9 Pie/Fairphone OS 3.

Skärm: 5,65 tums lcd-skärm med FullHD+ (1 080 x 2 160 pixlar).

Kamera: Huvudkamera Sony IMX363 12 megapixel (f/1,8), selfiekamera 8 MP (f/2,0).

Batteri: 3 000 mAh.

Pris: 450 euro (drygt 5 000 kronor).

Plus: Enkel att laga, etiskt tillverkad, lång supporttid.

Minus: Usel prestanda, trist kamera.

Man vill ju älska Fairphone. I en tid när vi hetsas till att byta ut datorer, mobiler och tv-apparater i rask takt bara för att skärmar spricker och nya upplösningar uppfinns manar den holländska mobiltillverkaren till lugn.

Det här är telefoner som ska hålla. Vara enkla att laga. Allt för att minska onödig elektronikkonsumption, sådan som resulterar i föroreningar, koldioxidutsläpp och svåråtervunnet skrot.

"Lika modern som en dator med CRT-skärm"

Det märks också i produktkatalogen. När Fairphone 3 lanserades i höstas hade föregångaren nästan fyra år på nacken, och den var knappast något kraftpaket när den kom. Att använda en Fairphone 2 känns i dag ungefär lika modernt som slänga ut jobblaptopen och hiva upp ett datortorn med tillhörande CRT-skärm på skrivbordet.

Fairphone 3 är lyckligtvis en rejäl uppgradering. Designen är fortfarande lite knasig, med det genomskinliga plastchassit ligger bra i handen. Genom det går det också att ana det spännande innandömet.

Inte spännande i den mening att det är några kretsar som blåser konkurrenterna av banan. Det är den modulära designen som är Fairphones styrka. Mobilen har sju utbytbara komponenter som är enkla att skruva loss och ersätta. Det finns rentav en liten skruvmejsel med i mobilens förpackning. Med den till hjälp tar det inte många minuter att lossa alla delar och sprida ut på bordet.

Skulle skärmen spricka, kameran paja eller batteriet kasta in handduken går det för en relativt rimlig peng att beställa en reservdel från tillverkaren.

Eventuellt kan uppgraderingar också lanseras den vägen. Till föregångaren gick det till exempel så småningom att köpa till en bättre kamera.

Budget-chip drar ner på användarupplevelsen

Något som däremot blir svårt att byta ut är mobilens systemkrets, och där har vi tyvärr också akilleshällen hos Fairphone 3. Chipet är ett Snapdragon 632 som också används i en rad budgetmobiler, exempelvis populära Moto G7 och Xiaomi Redmi 7.

Jag brukar själv fnysa lite åt de stora mobiltillverkarnas prestandavurm. För den som inte spelar avancerade spel känns kretsarna i flaggskeppsmobilerna ofta överdimensionerade. Men Fairphone borde ha kunnat tänka lite större.

Tiden det tar att öppna och ladda in appar är definitivt kännbar. Det förekommer ofta fördröjningar eller buggigt beteende när jag bläddrar, byter sida eller navigerar genom menyer. Även kritiska funktioner som webbläsaren och kartappen rullar slött. Det är inte oacceptabelt, men ett klart irritationsmoment för den som är van vid en modern smartphone.

Vad som är värre är att jag tycker att det går på tvärs med Fairphones ambition om att bygga mobiler med rejäl livslängd. Om telefonen är slö redan i dag, hur kommer den då att hantera apputbudet om fem år? För det är så länge tillverkaren menar att mobilen ska hålla.

"Miljömobilen" föredömligt enkel att laga

Den som köper Fairphone gör redan ett medvetet val att betala ett högre pris för att få en telefon som framställts under schyssta villkor, är enkel att laga och som undviker konfliktmetaller i tillverkningen.

Prispåslaget jämfört med en prestandamässigt likvärdig mobil ligger på minst 2 000 kronor. En uppgradering av systemkretsen hade så klart lagt på ytterligare hundralappar, men jag tror att många av köparna skulle vara beredda att betala för en telefon som känns fräsch under längre tid.

I övrigt är telefonen en ganska trivsam bekantskap. 5,65-tumsskärmen med full HD-upplösning utklassar den hos föregångaren, och även med dagens mått mätt levererar den hyfsat fin stuns i färgerna och en godkänd ljusstyrka.

Däremot känns de breda skärmkanterna hopplöst daterade, men de är troligen en nödvändighet både för att pressa priset och behålla den modulära designen. Tyvärr blir resultatet att telefonen känns onödigt stor. Ytan är jämförbar med en Galaxy S10 Plus eller Iphone 11 Pro Max, men själva skärmen är betydligt mindre.

Batteritiden hos Fairphone 3 imponerar

Kameramodulen från Sony levererar också en lagom habil fotoupplevelse. Den saknar så klart många av flaggskeppens finesser, men är förhållandena goda blir bilderna okej. Inomhus eller med lite sämre ljusförhållanden blir resultatet betydligt mer trist. För den som gillar att fota med telefonen är det helt enkelt ingen kul enhet att bära runt på i fickan.

En god sak jag kan säga är att batteritiden är riktigt bra. Kanske beror det på att skärmen är snäppet mindre än hos många konkurrenter, och systemkretsen relativt strömsnål. Dessutom är det lika enkelt att byta batteri som på en gammal Nokia. Den som vill kan alltså köpa ett extra och ha som reserv ifall det inte finns bra laddmöjligheter.

"Svår att rekommendera utan brasklappar"

Operativsystemet är fortfarande Android 9, men en uppgradering till 10:an sägs vara runt hörnet. Det är en föredömligt ren version, utan några onödiga förinstallerade appar. Fairphone lovar också mjukvaruuppdateringar i minst fem år, vilket är ett stort plus i kanten för en Android.

I slutänden är det svårt att rekommendera Fairphone 3 utan att slänga in en rad brasklappar. Du betalar, rent marknadsmässigt, ett överpris för en telefon som är slö, ganska dålig på att fota och har en rätt förlegad design. Uppsidan är ett hållbart val, ett gott samvete och en mobil som är enkel att laga och förmodligen kommer att klara sig i många år om du står ut med den.