Populärteknik

Svenskens dragspel av två C64 charmar världen

Ingenjören Linus Åkesson samlade på sig uttjänta disketter inför dragspelsbygget. Foto: Linus Åkesson
Ingenjören Linus Åkesson samlade på sig uttjänta disketter inför dragspelsbygget. Foto: Linus Åkesson
Den röda lilla pålimmade pluppen på tangenten för bokstaven U är för att hjälpa Linus Åkesson hitta rätt på tangentbordet. Foto: Linus Åkesson
Den röda lilla pålimmade pluppen på tangenten för bokstaven U är för att hjälpa Linus Åkesson hitta rätt på tangentbordet. Foto: Linus Åkesson
Baksidan av dragspelet, samt närbild på bälgen. Foto: Linus Åkesson
Baksidan av dragspelet, samt närbild på bälgen. Foto: Linus Åkesson

Linus Åkessons dragspel har fått internationell uppmärksamhet. Det består av två Commodore 64 samt en bälg gjord av disketter. Här berättar ingenjören om bygget.

Publicerad Uppdaterad

Till vardags arbetar Linus Åkesson som mjukvaruingenjör för Teenage Engineering, men en dag i veckan ägnar han åt egna projekt hemma i Lund. Det stora intresset är att skapa unika instrument med utgångspunkt från den klassiska 80-talsdatorn Commodore 64.

Det senaste instrumentet är ett dragspel som består av två C64, sammankopplade av en bälg tillverkad av uttjänta disketter. Instrumentet, döpt till ”The Commodordion”, har fått mycket uppskattning och internationell uppmärksamhet, bland annat av techsajten Ars Technica.

– Internet kan ju vara ganska oförlåtande men det har nästan uteslutande varit positiva kommentarer, en överväldigande positiv respons, säger Linus Åkesson till Ny Teknik.

Det är dock svårt att förutsäga vilka projekt som slår. Tidigare har han bland annat byggt ett exemplar av en theremin, ett tidigt elektroniskt instrument som uppfanns 1919. Tänk vinjettmusiken till tv-serien Morden i Midsomer. ILinus Åkessons”C64 Theremin” utgörs pinnen som reglerar ton och volym av en limtving.

Men dragspelet har skapat större svallvågor.

Högerhanden spelar melodin, medan vänsterhanden byter ackord i ett loopat komp. En C64 har tre ljudkanaler som kan styras oberoende samt ett filter – och av de klassiska 8-bitarsljuden har Linus valt den enklaste vågformen.

Datorerna har sina operativsystem, men själva dragspelsprogrammet hämtas inledningsvis från en emulerad bandspelare, som efter en kort stund övergår till ett snabbare överföringsprotokoll.

Ljudet från de två datorerna mixas, men ett problem är att en C64 endast kan leverera maxvolym. Bälgens uppgift är därför att reglera volymen, och för att åstadkomma detta fick Linus hitta på sin egen lösning.

För att mäta hur mycket luft som rör sig genom bälgen fick han idén att använda det brus som uppstår när man blåser i en mikrofon. Utanför ett litet hål i bälgen sitter en mikrofon – ett kretskort mäter hur starkt ljud som alstras av den strömmande luften och anpassar nivån på volymen därefter.

Baksidan av dragspelet, samt närbild på bälgen. Foto: Linus Åkesson
Baksidan av dragspelet, samt närbild på bälgen. Foto: Linus Åkesson

För 3,5 år sedan började Linus samla in trasiga disketter, och till bälgens 18 segment har det gått åt 54 uppklippta och tejpade fodral. Bygget innehåller även en del trä och akrylplast, samt remmar för att kunna hålla i dragspelet. Linus huvudinstrument är egentligen piano. Tyvärr är dragspelet alltför obekvämt för långa övningsspass.

– Ergonomiskt är den inte så bekväm att spela på, så tyvärr kommer jag inte att kunna öva så mycket så att jag blir riktigt bra på vänsterhanden. På dragspel sitter högersidan fast på magen medan vänstersidan sköter rörelsen, så den har ganska mycket tyngd – och i mitt bygge måste man hålla handleden i en ganska skarp vinkel för att nå knapparna, säger Linus.

Han har också byggt om strömförsörjningen, delvis av ergonomiska skäl men också för att slippa brumljud.

– Jag har öppnat datorerna och lödat in mig på ställen för att kunna driva dem med likström. Det sitter transformatorer vid vägguttaget, och så tar jag in svagström, säger han.

Det finns flera subkulturer kring C64. Linus ingång är via demoscenen, vars ursprung är de egna intron med grafik och musik som piratkopierare lade in i början av spelen. Linus har själv vuxit upp med Amiga – vad är det då som gör en Commodore 64 så speciell?

– Jag har hittat den på äldre dar, för C64 är faktiskt väldigt rolig att programmera. Den är tillräckligt begränsad för att det ska vara en utmaning, men man kan lära sig att bemästra den. Och alla har exakt samma hårdvara – så om man kommer på knep och trix som innebär att man kan göra saker som egentligen inte borde gå, så fungerar det ändå på allas datorer, säger Linus Åkesson.