Webbtv
Större på utsidan, men mindre inuti
UNDER SKALET. Lite plattare, lite större på utsidan. Men vad har hänt med tv-tekniken under skalet på sju år? Ny Tekniks tv-serie bryter sig in i en ny apparat och jämför.
För sju år sedan öppnade Under skalet upp en platt-tv för Ny Teknik-läsarnas skull. Det var det allra första avsnittet av Ny Tekniks populära webb-tv-serie om hur apparater ser ut på insidan. Nu är det dags igen: den här gången är det en tv-apparat med ultrahög upplösning, en så kallad UHD-tv, som ska dissekeras.
De båda programledarna Cecilia Dahlgren och Jan Herrlin inleder med en nostalgitripp: på tv:n de ska ta sig in i visas det första programmets inbrytning i en platt-tv från Philips 5000-serie. Inspelningen är från år 2010. Nu är det dags att ta sig an den modernare versionen, med en upplösning på 3 840 x 2 160 pixlar.
En så högupplöst bild går än så länge bara att se via satellit, och bara på ett fåtal kanaler. Den som får sitt filmbehov via internet får nöja sig med lägre upplösning, men i takt med att större tv-skärmar blir vanligare är det troligt att fler operatörer satsar på än mer högupplösta sändningar.
Läs mer:
– Någonting måste ha hänt på sju år, med tanke på vad som har hänt med till exempel telefonerna, säger Cecilia Dahlgren när hon ser det gamla avsnittet.
Programledarna tippar ner den breda 55-tumsskärmen och börjar skruva isär höljet, så att de kan lyfta bort det bakre stycket. När det tagits bort visar det sig att två kretskort, två högtalare och ”lite kablar” döljer sig därunder.
Jämfört med tv:n från 2010 är både högtalare och kretskort mindre – delvis en effekt av en ännu plattare skärm. Kretskorten är fortfarande varma efter att tv:n varit påslagen.
– Här kommer alla portar in, och under den här sitter givetvis processorn, för den här fungerar som en stor kylare, säger Jan Herrlin och pekar ut det ena kretskortet.
Därefter vänder testarduon på tv:n och lossar den yttersta delen av skärmen. Då kan de plocka ut de två tunna, böjbara filmerna som ligger bakom den. Under dessa sitter en hård skiva. Jan Herrlin lyfter upp den för att komma ner till nästa del.
– Här har vi ledlamporna, konstaterar han.
De sitter monterade i rader om 14 x 16 stycken, bakom varsitt prisma. Programledarna testar att sätta i gång lamporna utan de täckande filmerna, och lägger därefter tillbaka lagren ett efter ett för att se deras effekt. Trots den omilda behandlingen går tv:n att få bild i igen.