Digitalisering
Spacex Starlink kan hjälpa Sverige nå bredbandsmålet
Internet via satellit kan vara vägen till snabb uppkoppling för alla i Sverige. Nu ska PTS analysera vilka möjligheter – och utmaningar – tekniken har.
En god uppkoppling gör samhället mindre sårbart för scenarion som den pågående pandemin. För svenskarna gick omställningen till hemmakontoret relativt smidigt, men regeringen vill ändå att uppkopplingen ska bli ännu bättre.
Målet är att alla hushåll och företag bör ha tillgång till snabbt bredband år 2025. Post- och telestyrelsen, PTS, har tidigare slagit fast att uppkoppling via satellit kan vara ett alternativ för att täcka de återstående hushållen. Nu har myndigheten fått regeringsuppdraget att analysera hur möjligheterna ser ut och komma med förslag på åtgärder.
Tre delar måste klaras av för att det övergripande målet ska anses vara uppfyllt: en nedladdningshastighet på 1 Gbps till 98 procent av befolkningen, 100 Mbps till 99,9 procent och minst 30 Mbps till alla i landet.
– Enligt PTS senaste statistik, från oktober 2020, var tillgången till 1 Gbps och 100 Mbps nära 95 procent, medan tillgången till 30 Mbps var närmare 99 procent, skriver Christian Höglund på PTS enhet för bredbandssamverkan i ett mejl till Ny Teknik.
Glesbygden halkar efter
Han kan inte peka ut några specifika geografiska områden i landet där den fortsatta bredbandsutrullningen är problematisk.
– De hushåll och företag som återstår att koppla upp finns framför allt i glesbebyggda områden, och är spridda över i stort sett hela landet, skriver han.
Med hänvisning till att PTS nyligen har fått regeringsuppdraget kan myndigheten i dag inte svara på hur många satelliter som kan krävas för uppgiften – eller vilken kapacitet som de kan tänkas behöva.
PTS vill heller inte uttala sig om huruvida det kan bli aktuellt för Sverige att skicka upp egna satelliter.
I dag används geostationära satelliter (GSO) globalt för dubbelriktad datatrafik, punkt-till-punkt förbindelser (fixed satellite service). Dessa är placerade längs ekvatorlinjen på cirka 35 800 kilometers höjd.
Rymdinternet kan vara lösningen
Fördelen med GSO-systemen är att en och samma satellit kan belysa stora geografisk områden. Samtidigt innebär avståndet mellan jordytan och satelliten att radiosignalen fördröjs, och därmed lämpar sig inte dagens rymdinternet för exempelvis onlinespel.
– Det som börjar realiseras nu är icke-geostationära satellitsystem som genom lägre höjd gör att det inte förekommer någon form av fördröjning av radiosignalen. Däremot täcker en satellit väldigt liten yta vilket kompenseras av att ett sådant system, som Starlink, består av tusentals små satelliter som hela tiden rör sig i olika banor, säger Christian Höglund på PTS.
– Sådana satellitsystem, om de byggs ut i tillräcklig stor utsträckning, lämpar sig för bredbandsuppkopplingar med god kapacitet, fortsätter han.
I samband med invigningen av den nya testanläggningen vid Esrange 2020 presenterade rymdminister Matilda Ernkrans en satsning för att vidareutveckla rymdbasen så att den ska kunna skicka upp satelliter.
Flera aktörer vill konkurrera med Starlink
Med en allt större mängd aktörer pressas nu priserna för att skjuta upp satelliter, vilket också gör det till en överkomlig lösning för internetuppkoppling.
Ett exempel är Spacex satsning Starlink. Innan året är slut ska bolagets satellitkonstellation erbjuda internet till en global publik.
I hasorna på Elon Musk ligger Amazon med Project Kuiper. De planerar att få upp prototyp-satelliter i låg omloppsbana under 2022.
Andra aktörer i segmentet är Oneweb och Telesat – till detta kommer Kinas plan på att skicka upp 13 000 satelliter.