Södra Gotland blir modell – tre steg för att klara vattenbristen

Ett sätt att försöka lösa vattenbristen på Gotland och många andra områden har varit att avsalta havsvatten. Men det kräver stora mängder energi. Nya hållbara tekniker behövs, konstaterar IVL Svenska Miljöinstitutet.

Tillsammans med Region Gotland bygger de nu upp ett område på gotländska Storsudret, som består av de fem sydligaste socknarna på Gotland, där utveckling och test av sådana lösningar ska ske.

– Det behövs vatten på hela Gotland, men Storsudret är det svåraste området att få grundvattenbildning på. Kan vi lösa problemet där, kan vi lösa det även på andra håll, säger Staffan Filipsson, projektledare för testbädden på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Några viktiga delar i arbetet kommer att vara:

1. Att utveckla ett nytt mätsystem som gör det möjligt att följa grundvattennivåerna via nätet. På så sätt kommer man att se hur olika tekniker påverkar grundvattnet.

2. Att utveckla ett system som kan reglera vatten, kopplat till mätsystemet. Regnvatten kan med hjälp av automatiska dammluckor eller pumpar ledas till ytvattendammar, som i sin tur infiltreras och fyller på grundvattnet.

3. Att hitta ett bra sätt att återvinna av avloppsvatten. Detta kan bidra till att Storsudret får ett slutet vattensystem.

– Avloppsvatten består egentligen till fyra femtedelar av regnvatten som har hamnat i avloppsvattnet. Vi vill rena detta till mycket hög kvalitet och även infiltrera detta vatten, berättar Staffan Filipsson på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Hämtar vatten från norra Gotland

Storsudret behöver i dag hämta vatten från norra Gotland för att klara sin vattenförsörjning. Problemet är inte att volymen vatten i området är otillräcklig, utan att det har saknats fungerande metoder för att samla in och behålla regnvatten. Genom att ta vara på bara 1 procent av de 20 miljoner kubikmeter regn som faller på Storsudret varje år skulle man kunna bli självförsörjande under de torraste månaderna juni, juli och augusti.

Den indiska orten Ralegan Siddhi var under 1970- och 1980-talen fattig och hade stora problem med vattenbrist. I dag är orten en av de rikaste i landet och har god vattentillgång. Hur lyckades man med det? Jo, bland annat började man med olika metoder att hålla kvar regnvattnet så det hann sjunka ned i grundvattnet, i stället för att rinna ut i floder och diken. Lokalbefolkningen hjälpte till med att bygga småskaliga och billiga dammar där vatten kunde bevaras.

Vid testbädden på Gotland ska man titta närmare på Ralegan Siddhis framgångsrika metod. De geologiska förhållandena i den indiska byn och på Gotland är nämligen mycket lika, säger ingenjören Rupali Deshmukh, som skrev sitt examensarbete vid KTH om den indiska byn. I dag arbetar hon på IVL framför allt med projekt i Indien, men är även inblandad i arbetet med den gotländska testbädden.

– Jordmånen i Ralegan Siddhi är precis som på Gotland väldigt grund, och nederbörden är ungefär lika stor. Vi försöker hitta platser på Storsudret där vi kan lagra regnvatten, och har börjat göra tester och analyser för att se hur vi kan leda vattnet och var vi kan lagra det under jord, berättar Rupali Deshmukh.

Hämtar kunskap från lokalbefolkningen

Att engagera lokalbefolkningen var en viktig framgångsfaktor för den positiva utvecklingen i Ralegan Siddhi. Det är något som IVL har tagit fasta på. De som bor på Storsudret har viktig historisk kunskap om vattennivåer och flöden under olika perioder och förhållanden, berättar Jan Larsson som bor i området och är ordförande i den lokalt förankrade föreningen Forum Östersjön.

– Den roll som vi har tagit på oss är att vara en landningsplats, en värd lokalt. Det behövs en samverkan, även för att veta sådant som vem som är markägare och var markägarna finns, informera alla invånare om vad som händer och om vad målet är, säger han.

Hon testar indiska lösningar på Gotland

Arbetet kring den nya testbädden har enligt Jan Larsson fått ett väldigt positivt bemötande lokalt just för att invånarna engagerades redan i ett tidigt skede. Hans känsla är att alla vill hjälpa till.

– Idén är så gripbar, att det i första hand handlar om att fånga upp och spara det vatten som kommer uppifrån, säger Jan Larsson.

Finns det några farhågor från er sida?

– När man dämmer diken kan det finnas en risk att en åker blir för blöt, vilket kan bli förödande för jordbruket. Det är därför viktigt att se till att detta aldrig sker. Men vi som bor här vet hur landskapet ser ut och vilka marker som blir blöta först, och kan också bidra med den sortens kunskap. Det är så små mängder av regnvattnet som vi behöver använda för att täcka våra behov.

Arbetet med testbädden är just nu inne i en projekteringsfas, med installationsstart nästa år. År 2022 ska testbädden stå klar och bli tillgänglig för institut, universitet och företag att använda för att utveckla och testa nya lösningar som kan minska vattenbristen.