Rapport: Försvaret behöver 168 miljarder för att klara materialbehovet

Om riksdagen beviljar höjningen betyder det att det svenska försvarsanslagets andel av BNP är tillbaka på nivån från början av 2000–talet.

Utredaren Ingemar Wahlbergs uppdrag har varit att leverera en självständig bedömning av behovet att reparera och underhålla befintligt försvarsmateriel, byta ut materiel och inskaffa nya vapensystem från 2021 och framåt.

Han har tittat på vad nuvarande ekonomiska ramar skulle räcka till. Försvarsanlagen för år 2020 ligger på nära 53 miljarder kronor. Utredningen bedömer att om ramarna behålls, så kommer kvalitén på försvarsmaktens materiel att minska och den operativa förmågan hos förbanden kommer inte att kunna bevaras.

Därför föreslår utredaren vissa omprioriteringar inom dagens ramar, för att minska försämringen av den operativa förmågan.

Wahlberg har också slagit fast vilka viktiga materielinvesteringar som inte ryms inom den ramen. De har han prioriterat i tre olika steg som tillsammans ökar anslaget med 168 miljarder kronor.

– Utgångspunkten är att försvarsmakten ska kunna möta ett väpnat angrepp i hög konfliktnivå mot en kvalificerad motståndare, säger Ingemar Wahlberg vid pressträffen.

Frågan är om Sverige klarar att stå emot ett väpnat angrepp i tre månader om de förändringar utredningen föreslår genomförs.

– Det kan jag inte svara på, det beror på hur angreppet ser ut. Om det är tre månader eller tre veckor, kan jag inte svara på, säger Wahlberg.

Men försvarsförmågan skulle öka markant om de genomförs, framhåller han. Utan tillförsel av ny materiel kommer den operativa förmågan att gå ned.

Det är samma scenario som för totalförsvarsplaneringen, som redovisades strax före jul.

Det finns materiella brister i försvarsmakten i dag utifrån dagens uppgifter. Trots tillförsel av ny materiel blir den successivt mindre operativt relevant under 2020-talen och den operativa försvarsförmågan kommer att försämras.

– Den kommer förmodligen att accelerera neråt efter mitten av 2020-talet, säger Wahlberg.

Möjligheten att prioritera inom ramen för oförändrad försvarsekonomi är ”mycket begränsad”, enligt utredaren.

Inom markstridskrafter når stridsvagnar och stridsfordon på sikt sin tekniska och operativa livslängd och sambands- och ledningssystem svarar inte mot behoven. Inom marinstridskrafterna är det flera fartygstyper vars tekniska och operativa livslängd löper ut efter 2025. Amfibiesystemet har ålderstigen materiel och fartygen saknar robotluftvärn.

Inom flygstridskrafterna brister det i spridning, klargöring och fältmässiga reparationer, otillräcklig förmåga att skydda baser med luftvärn. Därtill finns det för lite vapen.

Utredaren föreslår att man skjuter på anskaffning av medelräckviddigt luftvärn, då kan man bland annat öka vidmakthållande och materielunderhållet, mer mängdmateriel och förbandssätta luftvärn under den första femårsperioden.

Att genomföra alla investeringar och åtgärder i de tre stegen skulle sammanlagt under de tio åren fram till 2030 kosta 168 miljarder, utöver nuvarande anslag.

Det skulle enligt utredaren ge en ”systembalans” och ge försvaret bästa operativa förmåga. Summan omfattar dock inte kostnaden för personal att bemanna till exempel ett utökat antal flygplan eller fartyg.

Försvarsberedningen, där alla riksdagspartier finns med, bedömde i sin totalförsvarsrapport i december att Sverige måste kunna klara sig på egen hand i en konflikt i tre månader, inklusive högintensiva strider på svenskt territorium.

Utredningen blir ett viktigt underlag för både försvarsberedningen och regeringen inför riksdagens nästa beslut om den försvarspolitiska inriktningen 2021–2025.