På Steve Jobs-filmen med svenska Apple-veteranen

En fullsatt sal väntar på att Steve Jobs ska göra entré på scen. Året är 1984 och Apple ska presentera sin stora nyhet. Bakom kulisserna svettas teamet med tekniska problem, samtidigt som den karismatiske men bufflige Jobs försöker undvika sin ex-flickvän och grälar med sina kollegor. Så inleds filmen Steve Jobs, regisserad av Danny Boyle.

Den stora nyheten som Jobs ska presentera är datorn MacIntosh. En av de som verkligen satt i publiken när den visades upp är Stefan Winsnes som då var personalchef och operativt ansvarig på Apple Europa. Ny Teknik tog med honom på pressvisningen av filmen.

Vad är ditt första inryck av filmen?

– Jag tyckte den var sorglig: en titt bakom kulisserna på Steve Jobs - en sida som jag inte sett förut, men läst om. Men framför kulisserna på scenen, det som faktiskt hände tycker jag var bra beskrivet.

– Hans relationer till Wozniak och de runt omkring honom stämde väl överens med filmen, och det var väl känt vad som pågick inom Apple, säger Stefan Winsnes.

Filmen är uppbyggd kring tre produktlanseringar: MacIntosh-datorn 1984, Steve Jobs egna Next, som lanserades år 1988, efter att han tvingats bort från Apple, och slutligen Imac-lanseringen 1998 efter att han återvänt till Apple och fått rollen som vd.

Stefan Winsnes minns när Macintosh visades upp för världen, enligt honom var stämningen bland publiken nästan som en religiös upplevelse.

– Det mesta var ju filmat från scenen, med få bilder från lokalen. Men för oss som var där: Alla som satt där var uppumpade till tusen, det går inte att beskriva.

Förutom Jobs själv figurerar flera andra Apple-personligheter i filmen, däribland medgrundaren Steve Wozniak, Apple-vd:n John Sculley, utvecklaren Andy Hertzfeld och marknadschefen Joanna Hoffman. Stefan Winsnes har mött flera av dem.

– De var ganska väl porträtterade. Jag var lite förvånad över John Sculley, jag har svårt att tänka mig att han hade sådana frontal-diskussioner med Jobs som de visar i filmen. Han smög ofta in i ett hörn och var inte alls så rakt på som de visar i filmen.

– Han fick nog spela rollen av andra i styrelsen som hade tröttnat på Jobs. Det var inte han som drev att Jobs tvingades ut, det var snarare andra i styrelsen, bland annat Mike Markkula som var ordförande, som hade tröttnat på honom.

I filmen framgår tydligt hur krävande Jobs var som chef, där hans hårt prövade medarbetare ständigt ser ut att befinna sig på gränsen till att tappa tålamodet med honom.

– Samtidigt var det ju spännande, han kunde det här med att balansera mellan att trycka till dem och att sen ge dem lite uppmärksamhet.

Stefan Winsnes hade inte Steve Jobs som sin chef på Apple, men de träffades flera gånger.

– När han försökte få mig att komma över till Next och jobba där, var han ju charmig som aldrig det, säger han.

Det var ett erbjudande som dock inte lockade:

– Jag visste tillräckligt mycket om honom. Jag hade sett honom i andra sammanhang, hur han kunde bära sig åt mot viktiga kunder eller personer i företaget. Det var helt oacceptabelt.

Stefan Winsnes berättar om hur Steve Jobs under ett av sina besök hos Apples Brysselkontor blev sugen på pasta Och inte vilken pasta som helst, utan en från en speciell restaurang i Milano.

– Han hade ju ett eget flygplan, så han behövde inte fixa biljetter. Och när folk sa att ’De stänger klockan tio, vi hinner inte’ sa han bara ’Fixa det’. Så han och några till åkte till restaurangen. Då hade någon bakom scenen betalat skjortan för att de skulle ha öppet längre.

– En gång var han på Europahuvudkontoret i Paris, det måste ha varit 1982. Då kom han för att hålla ett föredrag och alla var spända på att träffa honom och så gillade han inte sättet som lokalen var dukad på. Så han gick därifrån. Man gör inte så.

Stefan Winsnes påpekar att stämningen inom Apple var kreativ och med attityden att allt var möjligt, medan Jobs bufflighet inte satte särskilt stor prägel på de som inte arbetade direkt med honom. Enligt honom blev Steve Jobs med åren också lite bättre på att hantera sina anställda.

Han berättar om hur han värvades till Apple i början av 1980-talet. När han jobbade för ICL i Paris flög Apple honom till Kalifornien för att träffa företagsledningen under en heldag.

– Jag intervjuades av åtta personer. En av dem var Jobs.

Vad fick du för intryck av dem?

– Jobs var laid back, han satt på golvet barfota.

Efter heldagen tackade han ja till erbjudandet

– Det engagemanget som fanns hos cheferna var övertygande, jag kände: Jag skulle vilja vara en av dem.

Vad skulle du sätta för betyg på filmen, ett till tio?

– För att förstå mer om Apple Computer skulle jag nog sätta en trea, men om man ser det som en inblick i Steve Jobs psyke och en förklaring till varför han var som han var, tycker jag en nia.

– Det hade varit intressant att följa diskussionerna som ledde fram till att Imacen såg ut som den gjorde eller hur det gick till när första ipoden kom. Men det blir kanske nästa film