Krönikor

”Nu kan även ovana spelare njuta av Kleopatras Egypten”

I spelet Assassin's Creed Origins får man besöka Egypten så som det såg ut för 2000 år sedan. Till höger: Ny Tekniks reporter Peter Ottsjö. Foto: Ubisoft, Jörgen Appelgren
I spelet Assassin's Creed Origins får man besöka Egypten så som det såg ut för 2000 år sedan. Till höger: Ny Tekniks reporter Peter Ottsjö. Foto: Ubisoft, Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Det är förmodligen den mest detaljerade gestaltningen av Kleopatras Egypten som gjorts. Men fram till nu har den varit förbehållen en publik som är van vid tv-spel, skriver Ny Tekniks reporter Peter Ottsjö.

Publicerad

De två pyramidernas toppar sticker upp som öron på en katt bakom horisonten. I förgrunden Ptahtemplet i Memfis, rikligt dekorerad med vackra hieroglyfer. Stadens vägnät står på vissa ställen under vatten från Nilen, men lokalbefolkningen tar ingen notis om att de blir blöta om fötterna.

Däremot måste man se upp för de krokodiler som lurar i vassen. Inom några år ska Marcus Antonius och drottning Kleopatra ta sina liv, men än pågår den romerska maktkampen.

Detta är tv-spelet Assassin's Creed Origins, där man spelar som en lönnmördare med stora delar av Egypten som sandlåda. Ibland mer eller mindre bokstavligen, eftersom det går att företa sig långa ritter över vidsträckta öknar med sol så mördande het att spelarens karaktär börjar hallucinera. Men det är städerna som är spelets kronjuveler, framförallt Memfis och Alexandria. Fyrtornet på Faros går inte bara att beskåda, utan också att besöka.

Assassin's Creed-spelen är så nära en resa bakåt i tiden man kan komma. Det första spelet i serien kom för över tio år sedan och sedan dess har tekniken blivit bättre och billigare. Den franska utgivaren Ubisoft har alltid varit noga med att återge miljöerna med stor historisk noggrannhet, men dagens processorkraft och minneskapacitet tillåter större rikedom i detaljerna. Flora och fauna har sprungit till liv och invånarna har utrustats med tillräckligt mycket artificiell intelligens för att med rätt hög trovärdighet ta sig an sina dagliga sysslor. Inlevelsen blir därav starkare och därmed också känslan av att passera tid och rum.

På tal om tidsresor leker jag ibland med tanken på att försöka förklara Assassin's Creed Origins för någon som levde på Kleopatras tid. Om tvåtusen år, skulle man kanske försöka, kommer det att finnas tavlor i våra hem vars innehåll man kan manipulera med spakar man har i händerna. Tavlor där stora delar av ert land går att utforska. Det skulle bli ett svindlande samtal om hur människan lyckats exploatera elektromagnetisk strålning, hur information kan lagras och bearbetas på små skivor av kisel och alla andra tekniska framsteg som krävts för att åstadkomma de där interaktiva tavlorna och de trådlösa spakarna.

Man skulle också kunna vittna om hur tekniken så ofta används till underhållningsvåld, låt vara en aning mindre groteskt än deras egna gladiatorspel. Just det där har varit något av en belastning för Assassin's Creeds ambitioner som historieberättare.

Blodutgjutelsen är rent gammeltestamentlig till sin natur och en del av förklaringen bakom att lönnmördarspelen sammanlagt sålts i över 100 miljoner exemplar. Men historiker och lärare som velat använda spelen i sin undervisning har inte varit lika roade. Så Ubisoft bestämde sig för att sträcka ut en hjälpande hand.

Häromdagen kom en kostnadsfri uppdatering till Assassin's Creed Origins. Via den kan användaren välja bort allt våld, alla faror och alla svåra spelinslag som kan avskräcka den som bara vill göra själva tidsresan. Därtill har Ubisoft i spelet adderat guidade turer till flera av de landmärken de lagt ner så mycket tid på att återge. Tanken är att berätta om dåtidens Egypten, dess arkitektur och kultur, under avslappnade former.

-De har återskapat en värld som inte längre existerar. När vi lär ut försöker vi få eleverna att leva sig in i miljöerna. Att då också kunna se dessa miljöer är något helt nytt och ett stort hjälpmedel för lärare. Jag tror att elever har lättare att ta till sig det vi lär ut om de också kan känna det, säger historieläraren Evelyne Ferron i en marknadsföringsvideo Ubisoft släppt.

Förhoppningsvis markerar detta starten på en era där de alltmer fantastiska – och väldigt dyra – spelvärldarna bekostas av en kommersiell version, för att sedan kunna återvinnas till andra, kanske mer filantropiska, ändamål. Spel anklagas då och då för att inte vara konst, men det Ubisoft gjort här är åtminstone en kulturgärning.