I sommar fick jag uthärda sex veckor utan bankkort. Det gav en del insikter om vad tekniken gett oss hittills och vad som fortfarande behövs.
I självbetjäningskassan på snabbköpet tog det plötsligt stopp. Medges ej, berättade kortterminalen bistert. Märkligt, tänkte jag och kollade saldot via appen. Jodå, visst fanns pengar på kortet. Men inom mig gnagde en känsla. Ett par veckor tidigare hade jag beställt ett nytt bankkort eftersom mitt befintliga blivit slitet. Kortet hade ännu inte dykt upp i brevlådan. Som många andra i huvudstaden bodde jag i andra hand med otillräcklig märkning på dörren. Kunde det vara förklaringen?