Mer mikroplast från kläder än kranvatten

Tillsammans med danska kolleger har forskare från Göteborgs universitet gått igenom kunskapsläget för mikroplastens olika exponeringsvägar.

– Något som har fått mycket uppmärksamhet är mikroplast från musslor. Det finns resultat som visar att en människa får i sig 11 000 partiklar om året från musslor. Det ville vi sätta i ett perspektiv, berättar Therese Karlsson, doktorand vid Göteborgs universitet.

Utifrån tidigare studier beräknade forskargruppen hur mycket bisfenol A en människa får i sig under ett år från mikroplast i musslor. Därefter jämförde de ut hur mycket bisfenol A en människa får i sig via andra exponeringsvägar, till exempel livsmedelsförpackningar och kvitton.

Resultatet visade att människor utsätts för 40 miljoner gånger mer bisfenol A via andra exponeringsvägar än från mikroplast i musslor.

Forskarna menar att debatten om mikroplast hittills har fokuserats allt för mycket på hälsorisker med att äta fisk och skaldjur. I tidskriften Science of The Total Environment, där resultaten har presenterats, slår de därför ett slag för en mer balanserad diskussion om plastanvändningen som helhet.

– Om vi fokuserar för mycket på plast i fisk riskerar vi att missa roten till problemet, det vill säga hur vi konsumerar och använder plast, säger Therese Karlsson.

På senare tid har det kommit rapporter om att mikroplast även finns i kranvatten. Den svenskdanska forskargruppen genomförde därför ett experiment för att jämföra med exponeringen från syntetkläder.

Forskarna ställde glas med filtrerat, rent vatten på ett bord och lät en person ta av och på en fleecetröja i närheten. Efter fyra timmar innehöll vattenglaset mer plastfibrer än kranvattnet.

Experimentet var visserligen småskaligt, men forskarna konstaterar att det visar att luftburen exponering från användning av syntetkläder är ett viktigt bidrag till människors totala exponering.

I vattenglaset hittade forskarna även många plastfibrer som inte kom från fleecetröjan, vilket illustrerar att mikroplast hela tiden finns närvarande i inomhusmiljön.

Resultatet ger dock inte tillräckligt underlag för att påstå att inandning är den främsta exponeringsvägen för mikroplast.

– Men det finns andra studier som indikerar det, så det behöver undersökas bättre. Även hur mikrofibrer påverkar människors hälsa behöver studeras mer, säger Therese Karlsson.