Kul på jobbet ger Nobelpris och klirr i kassan

Det brukar vara roligt att höra hur det gick till när pristagarna kom sina upptäckter på spåren.

Var resultatet noga uträknat eller kanske ett sidospår? Hur många misslyckade försök låg bakom? Och hur lång tid tog det från idé till problemets lösning?

Och så den obligatoriska frågan: Vad kommer upptäckten att betyda för mänskligheten?

För tre år sedan prisades metoden att få fram supermaterialet grafen. I dag förutspås materialet bli starten på en ny industriell era. EU satsar nio miljarder kronor på grafenforskning för att ligga i framkant när produkter från labbet börjar sälj­as på marknaden.

Ny Tekniks egen nobelreporter Ulla Karlsson-Ottosson brukar vid den här tiden rapportera om svenska forskare som går i Nobelprisets fotspår. På sidorna 20–21 besöker hon Chalmers grafencentrum, som är navet i EU:s projekt.

Den ena av de två som fick Nobelpriset för grafenupptäckten, Andre Geim, sticker ut lite extra.

Förutom att han en gång publicerade en vetenskaplig artikel med sin hamster som medförfattare (H.A.M.S ter Tisha) är han också den enda nobelpristagare som även har vunnit Ignobel – priset som utser årets knasigaste vetenskapliga upptäckt. Det fick han för ett experiment med en supermagnet som fick en groda att levitera.

Det finns gott om galna historier om Andre Geim. För honom verkar den kreativa processen triggas av skratt, humor och galenskap. Hans doktorander vittnar om att labbet är deras lekplats.

Det påminner om it-bolag där det är okej att spela biljard, piano och tv-spel under arbetsdagen. Jag vet inte hur det är på spel­företagen Mojang, King och Dice som Ny Teknik berättar om på sidorna 10–11. Men bolagens framgångar mätt i pengar på kort tid är snudd på osannolika.

Att lösa problem genom att ha kul med kollegerna verkar vara en framgångsrik strategi. Både för att vinna Nobelpris och för att nå kommersiella framgångar.