Jessica Meir: ”Jag längtar till rymden – jag ville inte åka tillbaka till jorden”

Lyssna på avsnittet här. Intervjun genomförs på engelska:

Eller som en helt engelsk version här:

Jessica Meir är född i USA men har en svensk mamma och svenskt medborgarskap vid sidan av sitt amerikanska. Hon blev den första svenska kvinnan i rymden när hon från september förra året till april i år levde och arbetade på rymdstationen ISS.

Saknar du rymden?

– Absolut, varje dag! Jag skulle hellre flyta omkring där och jag brukar säga att gravitation är överskattat. Det är verkligen roligt att vara i rymden och även i slutet av den där sjumånadersperioden ville jag stanna kvar där längre. Om det hade varit upp till mig hade jag stannat längre. Jag tänker på det varje dag.

Du är biolog. Vad är skillnaden mellan att vara biolog i rymden och på jorden?

– Även om våra bakgrunder är viktiga brukar jag säga att när vi är i rymden är alla astronauter födda lika. Bara för att jag är biolog och forskare betyder det inte att jag endast forskar när jag är på ISS. Vi måste alla utföra de arbetsuppgifter som finns där oavsett det handlar om vetenskapliga experiment, fixa toaletterna, byta glödlampor eller genomföra rymdpromenader. Skillnaden mot jorden? Ja, som biolog har jag såklart inte alla de här levande organismerna omkring mig som finns på jorden. När man tittar ut genom fönstret på rymdstationen är det lite ironiskt att man kan se alla de otroligt vackra ekosystem som finns på jorden men man kan inte uppleva dem. Som biolog saknade jag nog en del av naturupplevelserna på jorden men inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra eftersom man har så många fantastiska saker omkring sig hela tiden i rymden. Jag upptäckte faktiskt att jag inte saknade något på jorden.

Under tiden i rymden började coronaviruset att spridas på jorden. Hur märkte ni av det på ISS?

– Det var rätt surrealistiskt. Vi utförde våra sysslor och allt fortskred som vanlig hos oss och från vår position såg jorden lika fantastisk och vacker ut som alltid. 7,5 miljarder människor, alla på jorden, påverkades – och vi gjorde det inte. När vi gjorde oss redo att åka tillbaka till jorden sa vår kollega Chris Cassidy, som kom till rymdstationen två veckor innan vi åkte tillbaka, att ni måste verkligen förbereda er, det är en helt annan värld som ni återvänder till. Och han hade rätt, det var svårt, och jag har fortfarande lite svårt att anpassa mig till det.

Du genomförde tre rymdpromenader med din kollega Christina Koch, men är ”promenad” verkligen det bästa ordet för en sådan här händelse, alla tre rymdpromenader var omkring sju timmar långa.

– Ja, det är verkligen inte så att vi går omkring – vi använder våra händer och armar för att ta oss fram. De är rätt långa och metaboliskt är det mer jämförbart med att springa ett maratonlopp. Det är det mest fysiskt och psykiskt utmanande vi gör på rymdstationen – och det mest givande. Det var verkligen höjdpunkter under min tid där, de tre rymdpromenaderna.

Den första rymdpromenaden som ni genomförde var i oktober förra året, och det var den första helt kvinnliga rymdpromenaden i historien. Det här blev en stor nyhet runt om på jorden, men först ifrågasatte du varför det skulle vara en så stor sak, varför?

– För mig betydde det nog mer efteråt, att vi hade genomfört den första helt kvinnliga rymdpromenaden. Jag hade inte tid då att tänka på de mer filosofiska och historiska aspekterna av det då. Men efteråt, när jag märkte hur inspirerade många blev av det öppnade det mina ögon för vad vi hade åstadkommit, på grund av hur det berörde andra. Varken jag eller Christina såg det som att det var vår personlig prestation att just vi genomförde det här, vi kände verkligen att vi bara gjorde vårt jobb den där dagen. Nu ser vi det som en hyllning till kvinnor och till andra minoriteter i generationer före oss när det verkligen inte fanns en möjlighet att få delta – to have a seat at the table. Det finns så många före oss som har flyttat fram gränser och krossat glastaket, vilket gjorde det möjligt för oss att vara där vi var, säger Jessica Meir.

Tidigare i höstas blev Jessica Meir och Christina Kock utsedda av Time Magazine till två av årets 100 mest inflytelserika personer i världen, på grund av den rymdpromenaden.

I poddavsnittet berättar Jessica Meir om de vetenskapliga experiment hon var med och genomförde på rymdstationen. Hon berättar om Nasas Artemisprojekt och kommande resor till månen och till Mars, och hur hon ser på nya rymdresor för egen del.

Jessica Meir delar också med sig vad hon gjorde för att vänja kroppen vid gravitation igen månaderna efter att hon hade återvänt till jorden.