”Jag vill veta hur du gjort min tröja”

Hur svårt ska det vara att köpa en tröja? Väldigt svårt, tydligen, om man vill handla miljövänligt.

I butikerna finns i stort sett ingen hjälp att få, om man vill ha mer precis information. Jag har varit med om att butiksanställda beskriver materialet tencel (textil av cellulosa från energiskog) som ekologisk bomull, och helt saknat koll när jag har frågat vad deras egna begrepp som Conscious och Sustainable Choice innebär. Ingen skriftlig information går att hitta i butiken.

I höstas kom det hem en tidning från en stor klädkedja, som hade ett långt reportage om bomullsodling ansluten till branschinitiativet Better Cotton Initiative, BCI. Det är, får man veta, odling med lägre vattenåtgång än vid konventionell odling, och med mindre mängder bekämpningsmedel. Odlarna som deltar får också mer betalt för sina skördar.

Men ingenstans, i en hel tidning, ges några definitioner.

BCI har fått stort genomslag hos stora företag på den svenska marknaden. När H&M Group, Ikea, Stadium, Kappahl, Lindex, Gina Tricot och andra pratar om hållbar bomull är det oftast BCI de pratar om.

BCI har flera av världens mest kända klädmärken, som Levi Strauss, Nike och Adidas, som medlemmar. 1,5 miljoner odlare i 23 länder är anslutna. WWF och biståndsorganisationen Sida är partner.

Better Cotton Initiative har helt klart lyckats samla branschen. Men lyckas inte på sin hemsida beskriva vad åtagandet innebär. Hur flytande är gränserna för vad som kan räknas in som mer hållbar? Det verkar kunna betyda allt som är bara något bättre än konventionell odling.

Den här bristen på konkret information till kunderna är ett misstag. Jag tror att klädföretag och andra producenter underskattar risken att kunder känner sig lurade när de synar uppgifterna.

Som journalist på en tekniktidning är jag intresserad av metoder att återvinna textil till nya plagg. Med bomull och andra cellulosabaserade textilier finns en svår teknisk utmaning, som ingen har löst än i någon stor industriell skala. Slitna fibrer blir kortare, och duger inte till att göra ny tråd av vid mekanisk återvinning.

Ny Teknik har flera gånger skrivit om svenska Renewcell, som har en kemisk återvinning som i slutänden ger nya textilfibrer som kan bli lika starka som nyfiber. I år har en första demonstrationsanläggning dragit i gång i Kristinehamn, och H&M har gått in med en investering.

Finska VTT har en liknande metod. Svenska initiativet Mistra Future Fashion har i höst berättat om ett genombrott när det gäller att materialåtervinna blandtextilier. Men projekten är fortfarande i ett tidigt skede.

Så när företag uppger att de har återvunnen bomull i sina produkter blir jag nyfiken. Här går jag till företagens hållbarhetsrapporter för att få veta mer.

Ikea har samma formulering för alla sina bomullstextilier i informationen till kunder i varuhus och på hemsidan: att all råvara kommer från mer hållbara odlingar (BCI) eller av återvunnen bomull.

I hållbarhetsrapporten får man veta att 82 procent av bomullen kommer från BCI-odlingar, 13 procent från något som kallas ”towards Better Cotton”, och andelen återvunnen bomull är nära 18 procent. I ett mejl skriver Ikea att allt återvunnet bomullmaterial består av spill från textilproduktionen, men inte något mer om hur återvinningen går till.

H&M Group redovisar att 43 procent av alla deras bomullstextilier består av hållbar bomull (BCI, ekologisk bomull eller av återvunnen bomull). Men den återvunna andelen är endast 0,1 procent av all bomull.

H&M berättar också hur återvinningen går till: begagnade textilier mals ned maskinellt och blir en del av ny tråd som spinns. Men högst en femtedel av materialet i ett nytt plagg kan bestå av sådana nedmalda fibrer om materialet ska hålla ihop.

Så den andel av utbudet som består av återvunnen bomull är mycket liten. Det är inte förvånande, med tanke på de tekniska svårigheterna.

Men oproportionerligt liten med tanke på hur mycket företagen i sin marknadsföring lyfter fram att de har återvunnen bomull i sina produkter.