Innovation
”Iter kommer aldrig att ge någon energi”
Iter bränner pengar i stället för väte. All energi går åt till politiskt käbbel om vem som ska betala. Och nu visar det sig att reaktorn, vars prislapp stigit från 60 miljarder kronor till 160, kanske aldrig kommer att gå av egen kraft.
En av Sveriges främsta reaktorfysiker, Janne Wallenius på KTH, anser att hela Iterprojektet är problematiskt och att det säljs med falsk marknadsföring.
– Det presenteras som en energisatsning för att kunna producera fusionskraft ur vatten och litium, säger han.
– Men jag vill påstå att Iter aldrig kommer att leda fram till någon form av energiproduktion. I stället borde man vara ärlig och presentera det som ett grundforskningsprojekt och inte ett sätt att lösa energiförsörjningen. Då kan man ta ställning till om det är värt så enormt mycket pengar, anser Janne Wallenius.
Men en ännu viktigare invändning mot projektet är att reaktorn sannolikt aldrig kommer att kunna köras som det är tänkt. En av huvudingredienserna i fusionsbränslet är tritium, tillsammans med deuterium. Utan tritium kommer reaktorn inte att kunna gå av sig själv. En väsentlig del av konceptet är att reaktorn framställer sitt eget bränsle, eftersom tritium är en bristvara i världen.
– Men Iter kommer inte att testa tritiumåtervinning, säger Janne Wallenius.
Sannolikt är det inte ens tekniskt möjligt att återvinna tillräckligt mycket tritium i en tokamak. För fem år sedan publicerades nya experimentella forskningsresultat som visar att man överskattat effektiviteten i tritiumproduktionen med tio procent. Det låter inte mycket, men det är hela den marginal som man har räknat med för att få processen att gå ihop.
– Marginalen försvann över en natt och i allra bästa, teoretiska fall kan man få en breedningskoefficient på 1,0.
– Och utan tritiumproduktion har Iter ingen bärighet alls.
För att få fusionskraften att fungera måste man i stället förse reaktorn med bränsle från en fissionsreaktor som körs för att producera tritium.
– Man är inte särskilt tydlig med att fusionskraft förutsätter att vi har kvar konventionell kärnkraft. Då är det väldigt svårt att tro att fusionskraft någon gång kommer i närheten av den kostnad man behöver komma ner till för att producera el på en kommersiell marknad.
Men Janne Wallenius ser i alla fall en fördel i Iterprojektet. IFMIF, som ska utveckla strålningståliga konstruktionsmaterial, är både intressant och relevant, tycker han. Inte minst för den fjärde generationens fissionkraftverk, som han själv förespråkar.
