Övriga nyheter
Hon räddade ESS ur knipan
Projektet med världens starkaste neutronkälla, ESS, hotades av bristen på helium-3. Linköpingsforskaren Carina Höglund utvecklade processen som blev räddningen. På fredag invigs produktionsanläggningen.
I den skånska myllan utanför Lund har markarbetena inför bygget av European Spallation Source, ESS, börjat. Här ska forskare från hela Europa få möjlighet att titta in i materiens innersta. Resultatet förväntas bli nya rön inom allt från klimatforskning till nya material och läkemedel.
Få vet att projektet övervunnit ett teknikproblem som hotat att stjälpa hela projektet – bristen på gasen helium-3. Och som svenska forskare hittade lösningen på.
Helium-3 används för att fånga in och detektera neutroner som sprids när ett material träffas av neutronkaskader. Spridningen skvallrar om hur provet är uppbyggt i sitt innersta. Men eftersom gasen är en biprodukt från framställningen av kärnvapen dök tillgången när tillverkningen minskade för cirka fem år sedan. Gasen blev en bristvara. I den mån den gick att få tag i var den extremt dyr. Alla inom ESS blev tagna på sängen.
Linköpingsforskaren Carina Höglund fick i uppdrag av Jens Birch, professor vid Linköpings universitet, att försöka hitta ett sätt att ersätta gasen med mikrometertunna skikt av det näst bästa materialet: bor-10.
– Vi beslutade oss för att göra ytbeläggningen av borkarbid, ett av de hårdaste material som finns. Problemet var att existerande processer krävde temperaturer på närmare 1 000 grader medan delarna till detektorerna görs i aluminium som smälter vid 660 grader.
I dag, fyra år senare, är hon framme vid målet. Nu finns en process som fungerar vid 300 till 400 grader. På fredag invigs en ny produktionsanläggning i Wahlbecks företagspark i Linköping. Här ska produktionen successivt skalas upp till runt 1 000 kvadratmeter ytbeläggning per år. Plåtarna ska sedan skickas till Lund för att monteras i detektorerna. Totalt behövs cirka 60 000 kvadratmeter.
– I första hand handlar det om de riktigt stora detektorerna. Där är ytan som ska beläggas flera tusen kvadratmeter. Det är mest akut, säger Carina Höglund.
Näst på tur står de mindre av de tjugotal detektorer som ska finnas i anläggningen.
Kan man säga att du räddade ESS ur en knipa?
– De hade i alla fall haft väldiga problem om man inte hade lyckats lösa problemet. Det är ingen vits med att bygga en gigantisk neutronkälla om man inte kan bygga detektorer till den.
Följ Ny Teknik på Facebook!
