Hon har designat det optimala huset för planeten Mars

Den röda planeten hägrar. På Luleå tekniska universitet har Anna Schylander gett sitt bidrag till en framtida kolonisering. Hennes examensarbete på civilingenjörsprogrammet inom arkitektur tittar på hur och var man kan konstruera ett hus på Mars. Hennes undersökning bygger på litteraturstudier, intervjuer och beräkningar, men under resans gång har arbetet ändrats en del. 

– Från början var tanken att jag både skulle ta reda på var de bästa platserna fanns samt ta fram hur byggnadsformen skulle kunna se ut. Jag skulle göra energisimuleringar i ett dataprogram, men det visade sig att dataprogrammet var för anpassat för jorden, så jag fick göra vissa förenklingar och börja räkna för hand, säger Anna Schylander.

Flera aspekter spelar in på vad som utgör den mest lämpliga platsen.

– Det beror delvis på vad man vill utforska, och var det är säkrast att leva för människan. Innan dess kommer man förmodligen skicka dit en fabrik som kan producera väte, för att vidare framställa raketbränsle och kanske även 3d-printa delar av Mars regolit eller is. Då kanske den lämpligaste platsen för fabriken kan avgöra var man hamnar, säger hon.

Solceller ersätter takmaterial

Totalt tittade Anna på sex olika platser, och förhoppningsvis kommer man hitta is under markytan nära ekvatorn.

– Jag tror att det finns större möjlighet att hitta vatten närmare polerna där det finns is, men för solcellspanelerna är förhållandena bättre närmare ekvatorn, så jag tror att man bör bosätta sig där. Det är dessutom lite varmare klimat där.

Annas byggnad är fem meter hög och ger en boyta på 125 kvadratmeter. Den höga formen på drygt 292 kubikmeter innebär att man skulle kunna utöka boytan ytterligare med ett loft. Utrymmet kan verka luftigt, men det är avsett för 5-12 personer. Huset är konstruerat med befintlig byggteknik, men använder byggnadsintegrerade solceller (BIPV) som ersätter eventuella tak- och fasadmaterial.

”Livsfarligt utan el”

Klimatet på Mars utgör en stor utmaning med extrema temperaturer, dust devils" och sandstormar som kan pågå i månader. Det var förmodligen sanden som till slut fick rovern Opportunity att sluta fungera – och även huset måste kunna rengöras enkelt och regelbundet, samt ha en backup-plan ifall sanden i atmosfären skymmer solljuset.

– Byggnaderna måste hålla tätt så att de kan upprätthålla ett tryck, och man måste vara säker på att att alla livsuppehållande system fungerar – så om man inte har någon el blir det direkt livsfarligt, säger Anna Schylander.

Nu har hon gjort sin första arbetsdag hos Swedish Microwave i Motala som bland annat arbetar med teknik för satellitkommunikation, och Anna uppskattar att även det nya jobbet har en rymdkoppling.