”Fossilbaserad plast är huvudtrenden – alternativen är bara en liten mottrend”

Materialen som går under samlingsnamnet plast kan ha en mängd användbara och önskvärda egenskaper. De kan vara mjuka och lätta, hårda och starka och klara både kyla och värme bra. De ger oss lättare bilar och flyg, modern elektronik och mat som håller längre. Inte minst det sistnämnda är ju bra för miljön och klimatet.

Samtidigt vet vi att plasten skadar våra hav, vår natur, människor och djur.

Sedan plasten började masstillverkas i mitten av 1900-talet beräknas 8,3 miljarder ton ha producerats. Majoriteten har blivit plastavfall. Bara i haven beräknas det finnas omkring 150 miljoner ton plastskräp. Och som vi vet bryts det mesta av plasten inte ned i naturen – den ruttnar inte, utan kan bli kvar i hundratals år.

Varje år tillverkas 340 miljoner ton plast

Produktionen av plast ligger för närvarande på omkring 340 miljoner ton per år, och av detta tillverkas drygt 60 miljoner ton i Europa. Majoriteten är nyproducerad, fossilbaserad plast.

Ur ett svenskt perspektiv är det lätt att se en trend i en mer hållbar riktning, där framtidens plast i hög grad vare sig är nyproducerad eller fossilbaserad, utan tillverkad av till exempel svenska skogsrester, majsstärkelse eller återvunna material. Det här är också något som vi ofta lyfter fram i Ny Teknik när vi skriver om plast.

En intervjuperson jag pratade med nyligen kallade tidningen ”teknikoptimistisk”. Och det stämmer ju till viss del. Vi rapporterar gärna om spännande nya innovationer på materialområdet, som kan tänkas lösa gamla, nutida och framtida problem.

Vi skriver om sådant som ligger i framkant och om innovationer som kan kommersialiseras kanske först om 10–15 år. Men jag är också villig att erkänna att vår rapportering kan ge en skev bild av vad som egentligen är den dominerande plasttrenden ur ett globalt perspektiv: att vi använder mycket plast i dag och att mycket pekar mot att vi kommer att använda ännu mer i framtiden.

Under de närmaste årtiondena lär den fossilfria eller återvunna plasten inte utgöra något annat än mindre men viktiga mottrender. Och detta behöver lyftas betydligt mer om vi på allvar ska kunna lösa de problem som faktiskt finns med plasten.

IEA spår ökad användning av olja till 2050

I EU finns cirkulär ekonomi på agendan, och det pressar på för mer återvunna material. Men oljeproducenterna i världen är inte beredda att släppa sin olja, och väntas också öka andelen som används till plasttillverkning när det blir en mer lönsam affär än att göra bränsle.

Enligt IEA väntas efterfrågan på olja öka ända fram till 2050. Ett viktigt skäl till det är plasten. I växande ekonomier väntas efterfrågan på plast öka, och oljebolagen är inte sena med att vilja möta den efterfrågan. Plast är billigt att tillverka, och billigt att köpa. Det spelar roll.

Ur ett större perspektiv väntas vi alltså fortsätta vara beroende av fossila råvaror i plasttillverkningen, hur det än verkar ur vår svenska horisont där åtminstone plasten i våra förpackningar och kläder väcker alltmer debatt. Samtidigt ökar plastanvändningen och plastavfallet inte bara globalt, utan också i Sverige.

Frågan om plastens vara eller icke-vara är inte enkel. Att helt eliminera plasten är lätt att argumentera emot. Det finns i dagsläget viktiga fördelar med materialen, men också stora problem kring dem som verkar långt ifrån en lösning.

Att se över vilka råvaror plasten är gjord av och hur den ska tas om hand när den är färdiganvänd är bra steg på vägen. Men vi behöver också fundera på stegen före, innan plasten ens blir till. Var gör materialen verklig nytta och var kan vi leva utan den?