Innovation
Forskarna vill använda asbest som koldioxidfälla
MIT arbetar för att skynda på den process där atmosfärens koldioxid fångas upp och mineraliseras i asbest. Ett förslag är att lägga ut tunna skikt av det krossade materialet, med fläktar som ökar luftflödet.
Trots att det har gått mer än 100 år sedan USA:s myndigheter konstaterade en överdödlighet bland asbestarbetare kan det cancerframkallande mineralet nu vara på väg att göra en comeback. För det visar sig att vissa typer av asbest har förmågan att fånga in koldioxidmolekyler som är lösta i vatten eller rör sig genom luften. Det rapporterar MIT Technology Review.
Det gäller exempelvis för krysotil, kallad vit asbest. Det är den vanligaste asbestvarianten. Fibrerna kan lätt omarbetas till en ullig massa och med en smältpunkt på 1 550 grader utgjorde materialet ett brandbeständigt isoleringsmaterial. Krysotil har även använts i exempelvis golvbeläggningsmaterial och som armering i olika beklädnadsmaterial.
Fibrerna är i själva verket tunna rör som sammantaget ger ett stort ytskikt. Och vid reaktionen med koldioxid bildas främst magnesiumkarbonat, mineral som förekommer i naturen som magnesit. Nu hoppas MIT-forskarna kunna snabba på den i naturen långsamma mineraliseringsprocessen, för om det lyckas så skulle avfallet från gamla gruvor ha potential för att låsa in växthusgaser i tusentals år.
Även kalcium- och magnesiumrika rester från brytning av koppar, nickel, platina samt från diamantgruvor skulle kunna användas på samma sätt. Inledningsvis ser forskarna lösningen som ett sätt för gruvnäringen att eliminera sina koldioxidutsläpp.
Nu pågår tester på ett område British Columbia där företag prospekterar för nickelbrytning. Forskarna har placerat material från borrhålen i olika containrar och de testar reaktionen vid olika väderförhållanden samt med olika kemiska tillsatser. De tror dock att den enkla lösningen är att tillsätta vatten.
Skadliga effekter väldokumenterade
Slutprodukten blir block som kan grävas ned. Om 30 procent av de mest reaktiva restprodukterna ur en gruva kan användas för att fånga in koldioxid blir en anläggning koldioxidneutral, enligt MIT-forskarna.
Forskarnas förhoppning är dock att lösningen ska användas utanför gruvindustrin – att man ska börja bryta exempelvis asbest med målet att den ska fånga in atmosfärens växthusgaser. För att bromsa den globala uppvärmningen räcker det inte med gruvrester.
Mineraliseringen skyndas på redan när materialet grävs upp, men kan ökas ytterligare genom att exempelvis asbesten mals ner i mindre beståndsdelar och sedan sprids i ett tunt lager. Det ger en större yta som reagerar med koldioxiden – och man kan även ha fläktar som ökar mängden luft som flödar över asbesten.
Men fibrernas skadliga effekter är väldokumenterade. Utöver konventionell lungcancer kan de även ge mesoteliom, en mycket allvarlig cancerform som vanligtvis visar sig först 20-40 år efter exponeringen. Arbetare som har utsatts för höga nivåer under lång tid kan också drabbas av asbestos. Där ökar mängden bindväv i lungorna vilket ger svårigheter att andas.
