Fackordföranden: Uppropet tyder på att vi inte når fram

Som ett svar på uppropet mot sexism och sexuella trakasserier inom teknikbranschen publicerade Sveriges ingenjörers en intervju med egna ordföranden Ulrika Lindstrand med rubriken ”Uppropet #tekniskt fel kan leda rätt”.

Genom sitt medlemskap i Facebookgruppen Teknikkvinnor kände hon till att uppropet var på gång, men inte exakt när det skulle publiceras.

Blev du förvånad över omfattningen?

– Jag blev förvånad och bestört över hur utbrett och grovt det är, i och med att det varit så tyst om det. Framför allt är jag så otroligt ledsen, förbannad och bestört över att vi inte kommit längre 2017, säger hon.

På sin sajt skriver Sveriges ingenjörer att ”förbundet har hittills inte haft några större mängder av inkommande ärenden av slaget som redovisas i uppropet. Därför är det sannolikt att mörkertalet vad gäller antal är stort”.

Sveriges ingenjörer har närmare 150 000 medlemmar och 25–30 procent av dem är kvinnor, enligt Ulrika Lindstrand.

Läs mer:

Vad tyder det på att så många har skrivit under ett upprop om en osund kultur som ni inte haft någon uppfattning om omfattningen av?

– Det tyder på att det finns ett stort mörkertal. Och att det finns en stor ovilja att av olika anledningar prata om det. När jag själv läser om vittnesmålen beskriver kvinnor hur de inte har blivit trodda på, eller om de som blivit behandlade som om de var problemet och den som skulle flyttas på eller tystas ner. Möts man av den attityden blir inte viljan att berätta större. Det beskrivs också en accepterande kultur där man velat sopa under mattan och inte ta tag i problemet, säger hon och riktar tacksamhet mot och känner stolthet inför de som nu vågar berätta så att frågan kommer upp i ljuset.

Hur ska ni som fackförbund kunna få reda på sådant här tidigare för att fortsätta vara relevanta?

– Det man inte känner till kan man inte göra något åt. Vi måste ha faktiska fall att prata om för att konkretisera problematiken. Vi utbildar förtroendevalda i arbetsmiljö och diskriminering men också i att hålla svåra samtal. Uppropet tyder på att vi inte når fram. Det finns också ett partsgemensamt ansvar. Här gäller det att vidareutveckla och intensifiera det arbete som redan görs, säger hon och ser det snarare som att fackets roll har stärkts.

– Är man medlem ska man inte behöva stå ensam i detta. Vi stöttar, kan ta samtalet med arbetsgivaren och följer även upp konsekvenserna för förövaren.

Läs mer:

Ulrika Lindstrand har varit ordförande i ungefär ett år men suttit i förbundsstyrelsen i sju år.

Har du varit med och hanterat något sådant här ärende under din tid i förbundsstyrelsen

– Nej, faktiskt inte. Därmed inte sagt att det inte finns. När vi nu gått igenom våra register är de ärenden vi hittat få. Det tyder på ett mörkertal och en tystnadskultur, säger hon.

Hur hanterar ni frågan framöver?

– Vi kommer att se över vårt eget arbete och utbildningen av förtroendevalda för att se hur vi kan intensifiera och accelerera det. Sen arbetar vi partsgemensamt i olika arbetsgrupper både kring diskriminering och jämställdhet. Vi får nu sätta ett annat fokus på dessa frågor än vad vi hittills har gjort.

Hur då annorlunda?

– Jag tror inte att det finns en lösning. Problemet är så komplext. Vi pratar om mjuka värderingar, kultur och attityder. Det är oerhört svårt att komma åt. Vi behöver hjälpas åt att diskutera hur vi lyfter fram dessa frågor, säger hon.