Innovation
De sågar jättebygget som ska skona Themsen från avföring
Stadens toalettinnehåll pumpas fortfarande ut i Themsen. Lösningen är ett 25 kilometer långt jätterör under centrala London, byggt av 840 000 ton betong. Nu ifrågasätter flera forskare det nya avloppssystemet.
Förra årets enorma fettpropp gjorde Londons viktorianska avlopp till en global kändis. När systemet byggdes på 1800-talet var det avsett för 2,5 miljoner innevånare. I dag rinner toalettavfall och badvatten från nära nio miljoner människor genom rören. Mängden innebär att systemet inte ens kan hantera dagvattnet från ett milt regn.
Lösningen är att låta en blandning av avföring, spill- och dagvatten rinna ut i Themsen. Varje år spolas 39 miljoner ton av så kallade combined sewer overflows (CSO) rakt ut i floden, fördelat på ett 50-tal massiva dumpningar.
– Utsläppen av mänsklig avföring från CSO:s utgör förmodligen den sista stora föroreningskällan som rinner ut i Themsen, säger Filip Babovic som forskar kring vattentillgångar vid Imperial College i London, till Wired.
Men en lösning är på väg. 2014 inleddes bygget av Thames Tideway, Storbritanniens största projekt någonsin kring vatteninfrastruktur. En 7,2 meter bred och 25 kilometer lång tunnel ska grävas under centrala London. Röret kommer följa Themsen och plocka upp det blandade spillet vid 35 av de värsta dumpningsplatserna. Avloppsvattnet förs istället vidare till ett reningsverk i Abbey Mills. Tunneln kommer kräva 840 000 ton betong och 90 procent av materialet fraktas på pråmar.
Dagvattnet får bägaren att rinna över
Hela det nya systemet beräknas vara i drift 2023 och ska då ha en livslängd på 120 år. Filip Babovic var en av de forskare som en gång rekommenderade projektet, men med en prislapp på 48,5 miljarder kronor anser han att superavloppet har kostat mer än vad skattebetalare och konsumenter får tillbaka. Och en dag kommer Thames Tideway Tunnel behöva bytas ut eller ges en utökad kapacitet – men att ständigt bygga större och allt djupare system är enligt forskaren ohållbart.
Även andra forskare varnar för att man använder samma viktorianska lösning – ett jätterör – för att tackla ett problem med många beståndsdelar. Det är dagvattnet som får bägaren att rinna över. En bidragande faktor är att många husägare har ersatt framsidornas absorberande gräsmattor med vattenavvisande material som betong och asfalt. I en megastad som London bildar många bäckar små en riktigt stor å.
– Folk betraktar inte det här om en del av vatteninfrastrukturen bara för att det är så utspritt, säger Tse-Hui Teh, på the Bartlett School of Planning vid University College London.
Och trots de väl tilltagna dimensionerna är problemet med dagvattnet inte löst. Konstruktörerna av Thames Tideway beräknar att systemet fortsatt kommer behöva släppa ut omkring sex miljoner ton avloppsvatten i floden varje år. Och ett stopp i röret skulle innebära ännu större spill. För att motverka liknande problem som föra årets 150 meter långa och 13 ton tunga fettberg hoppas vattenleverantören Thames Water att Londonborna ska lära sig att inte spola ner annat än sitt avträde i toaletterna, och att restaurangerna ska lära sig vad en fettavskiljare är. Det kan visa sig bli en svår utmaning.