De kan lagra 500 TB på en glasskiva stor som en cd

Vad är det som hänt? 

Forskare vid universitetet i Southampton har utvecklat en metod för att etsa in stora datavolymer i kvartsglas. En skiva i samma storlek som en cd skulle kunna rymma runt 500 terabyte data, tiotusen gånger mer än en blu-ray.  

Metoden är dessutom väldigt beständig. Där konventionell lagring på disk i bästa fall håller något årtionde kan en kvartskiva, enligt forskarna, bevara data i upp till 13,8 miljarder år och motstå temperaturer på upp till 1 000 grader Celsius.  

– Individer och organisationer genererar allt större datavolymer vilket skapar ett desperat behov av mer effektiva metoder för datalagring med hög kapacitet, låg energiförbrukning och lång livslängd, säger doktoranden Yuhao Lei i ett pressmeddelande.  

Forskargruppen kallar tekniken för 5d-lagring. I det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Optica har de presenterat en ny metod för att kunna förverkliga sin lösning. 

För att demonstrera tekniken har forskarna ristat in 5 GB data på en glasskiva. De har också visat att de kan läsa av de data som lagrats med nästa hundraprocentig tillförlitlighet. 

Vad är 5d-lagring? 

Som namnet antyder handlar det om att data lagras i fem dimensioner. Förutom längd, bredd och djup handlar det om två optiska dimensioner.  

Forskarna använder en femtosekundlaser för att rista in nanostrukturer (voxlar) i glasskivan. De två sista dimensionerna styrs av hur ljuset reagerar på hur stora nanostrukturerna är och hur de placeras på glasskivan.  

Varje voxel innehåller fyra bitar data, och två voxlar motsvarar ett tecken. Med sin nya metod kan forskargruppen etsa in över en miljon voxlar i sekunden.  

Det motsvarar en dataöverföringshastighet på runt 230 kilobyte i sekunden. Långsamt med moderna mått mätt, det skulle ta uppemot två månader att fylla en skiva på 500 TB. 

Hur kan tekniken användas? 

5d-lagring är inte tänkt att ersätta konventionella hårddiskar i datorer eller serverhallar, utan är främst tänkt som ett långsiktigt lagringsmedium. Forskarna nämner riksarkiv, museum och bibliotek som tänkbara slutanvändare.  

– Med vårt nuvarande system skulle vi kunna bevara många terabyte data, vilket till exempel kan användas för att bevara information från en persons dna, säger Peter G Kazansky som leder forskarlaget. 

Forskargruppen arbetar nu på att öka skrivhastigheten och på att ta tekniken från labbet till de första verkliga tillämpningarna.