”De har knäckt Turing-testet – är vi körda nu?”

Det slog mig plötsligt vilket skrämmande mänskligt beteende det är att humma instämmande eller att staka sig mitt i en mening. Inget för en maskin direkt.

Men det är just ett litet ”Mm-hm” som snodde rampljuset under Googles utvecklarkonferens I/O för ett par veckor sedan. Nätjättens vd Sundar Pichai hade intagit scenen för att demonstrera en av vår tids största innovationer – en bokningstjänst.

”Hej, jag ringer för att boka en klipptid åt en kund, och, eh, jag är letar efter en tid den tredje maj”, säger rösten som verkar komma från en ung kvinna.

”Visst, ge mig en sekund”, svarar personen i andra änden av telefonlinjen.

”Mm-hm”, svarar kvinnorösten till publikens stora glädje, och kvar sitter jag med en svindlande känsla av att allt har förändrats nu.

Kvinnan är förstås en robot, och hon klarade Turing-testet galant. Matematikern Alan Turings tanke från 1950 gick ut på att en robot kan anses vara intelligent om den kan lura en människa. Googles robot verkar uppfylla kriterierna, åtminstone så länge konversationen kretsar kring tid och datum.

Demonstrationen av ai-projektet Google Duplex kan vara det mest spektakulära som hänt under Google I/O genom åren. Då inkluderar jag Google Glass-lanseringen, där vi fick följa en glasögonprydd fallskärmshoppare från luften hela vägen ner till scenen på Moscone Center i centrala San Francisco.

Duplex är en ny funktion hos Google Assistant, röstassistenten som finns i Android-mobiler och Google Home-högtalare. När tjänsten lanseras kan du be mobilen fixa ett bord på en restaurang eller en klipptid, även om företaget inte har en bokningstjänst online – Googles ai ringer upp och sköter snacket.

Reaktionerna världen över har varit en blandning mellan fascination och avsky. Ord vi kanske inte brukar förknippa med bokningstjänster.

Men som Sundar Pichai själv sa: Det här är resultatet av alla de miljarder kronor som Google plöjt ned i forskning inom maskininlärning, röstigenkänning och datalingvistik under åren. Det kanske låter futtigt att all denna tekniska innovation ska kokas ned till en robot som fixar klipptid, men det här är förstås bara början.

Det tog inte många minuter innan tänkbara tillämpningar kom flygande. Automatiska telefonväxlar som faktiskt förstår vad du säger. Söktjänster som ringer upp och frågar om öppettiderna åt dig när de inte står på nätet. En framtid med telefonbedrägerier och bluffsamtal med robotar som lär sig imitera våra vänner eller kanske en kändis.

Saker som både är tänkbara och troliga på några års sikt. Men de missar den viktigaste poängen.

Om det är något som framtidsanalytikerna inom tekniksektorn brukar kunna enas om är det att rösten är nästa gränssnitt. Vi kommer att prata med tekniken, men än så länge har vi blivit tvungen att tala ned till den.

Alla som försökt diktera ett sms för Siri, bett Samsungs Bixby om en vägbeskrivning eller för den delen försökt få en röststyrd telefonväxel att koppla till rätt person vet att det är frustrerande. Det går inte att bara tala rakt ut, vi måste artikulera som galningar och prata den tydligaste av rikssvenska för att komma rätt.

Google Duplex påminner om att det finns en annan möjlighet. Att robotarna anpassar sig till oss i stället.

Det handlar såklart om att de måste bli bra på att förstå oss. Efter otaliga timmars träning har Duplex lärt sig förstå proceduren kring en bordsbokning, fler tillämpningar kommer att ta ännu mer tid. Men det handlar också om att sträcka ut en hand och göra samtalen bekväma för oss. Ett litet ”Mm-hm” då och då, som kanske kan riva barriären mellan människa och maskin.