Astronaut: Svårt att leva med gravitation igen

En vanlig tid för en astronaut att vistas på den internationella rymdstationen ISS är mellan fem och sex månader. Astronauterna Scott Kelly, USA och Mikhail Kornienko, Ryssland, tillbringade 340 dagar på ISS innan de återvände i mars 2016.

Nu har Scott Kelly skrivit en bok om året i rymden och om hur det var att komma hem igen. Ett utdrag ur boken, A year in space, har publicerats i australiensiska tidningen The Age.

48 timmar efter återkomsten till jorden mår han fruktansvärt: ”I normala fall om jag hade vaknat och känt så här hade jag åkt till akuten. Men ingen där har sett symtom som beror på att man har varit i rymden i ett år.” skriver han och radar upp problemen.

1. Lära sig leva med gravitationen igen

”Det finns många saker som är roliga med tyngdlöshet, men att äta är inte en av dem.” beskriver Scott Kelly känslan när han var på ISS. Hemma vid middagsbordet med sin familj i Houston, Texas, är gravitationen något märkligt:

”Varje gång jag ställer ned ett glas eller lägger ned en gaffel på bordet är det en del av mig som letar efter ett kardborrband eller en bit silvertejp som kan hålla sakerna på plats.”

När han ska ställa sig upp känner Scott Kelly, 53 år, sig som en mycket gammal människa. I trappan upp till sovrummet kränger trappstegen under honom när balanssinnet ska lära sig leva med gravitationen igen.

2. Svullen kropp

När han ställer sig upp efter att ha sovit värker benen, och det känns som att blodet rusar i benen. Samma känsla som när man står på händerna eller huvudet, och det blodet rusar till huvudet – fast tvärtom. Benen svullnar upp och känns som vattenballonger.

3. Utslag på huden

”Jag har konstiga utslag över hela min rygg baksidan av benen, baksidan av huvudet och i nacken – överallt där kroppen har varit i kontakt med sängen. Som nässelfeber.”

4. Illamående

Scott Kelly hade genomfört tre rymdfärder innan den årslånga vistelsen på ISS, som mest 159 dagar.

Denna gång: ”Jag är mycket illamående, febrig, och min smärta har blivit värre. Så här kände jag inte efter min senaste rymdfärd. Det här är mycket mycket värre.”

Efter några månader hemma mår han mycket bättre. Men vet också att kroppen har påverkats mycket av tiden i rymden. Bentätheten har reducerats, liksom muskelmassan. Synen har försvagats, och hjärtat utsatts för ansträngningar när blodet distribuerats på ett annat sätt i kroppen. Han har utsatts för strålning som är 30 gånger högre än en människa utsätts för på jorden. ”Den exponeringen gör att risken kar under hela mitt liv för att drabbas av cancer.”

Var det värt det? kan man undra.

”Det här är trots allt skälet till att vi anmälde oss frivilligt till det här uppdraget: att lära oss mer om hur den mänskliga kroppen påverkas av en långvarig rymdfärd.” skriver han i boken. Man vet ganska väl vad som händer i en astronauts kropp under ett par månader i rymden, och hur man reagerar efteråt.

Men vad händer efter ett år, eller längre? Endast fyra personer har tillbringat längre tid i rymden än Scott Kelly och Mikhail Kornienko.

Scott Kelly skriver att han och hans ryska kollega kommer att vara föremål för studier under resten av sina liv. Och att resultaten kan bli avgörande för kommande långa rymdexpeditioner.

Innan det går att ta sig ännu längre ut i rymden måste kunskapen öka, skriver han, ”om hur man ska stärka den svagaste länken i den kedja som göra rymdfärder möjliga: människans kropp och psyke.”

En Mars-expedition beräknas ta tre till fyra år.

– Scott Kellys ett år långa vistelse på ISS har hjälpt oss på vägen mot att utforska rymden och en bemannad resa till Mars. Han är den första astronauten från USA som tillbringar ett år i rymden, och det har hjälpt oss att ta ett stort kliv mot att sätta fötterna på Mars, sa Charles Bolden, Nasa, när Scott Kelly återvände till jorden.

Under vistelsen på rymdstationen utförde Scott Kelly och ryska kollegan Mikhail Kornienko 400 undersökningar. Särskilt fokus var det på studier kopplade till Nasas Mars-planer med forskning om hur kroppen och psyket påverkas av tyngdlöshet, isolering, strålning och stress.

Samtidigt, på jorden, utfördes motsvarande undersökningar av Scott Kellys enäggstvilling Mark Kelly. Han är också astronaut. Nasa ville se hur rymden påverkade Scott Kelly både psykologiskt och fysiologiskt, ned på cellnivå.

En Mars-resa är möjlig, tror Scott Kelly. Men kräver enormt mycket. Till Wired säger han, som svar på frågan om människor klarar sig i rymden tillräckligt länge för att ta sig till Mars och tillbaka:

– Jag tror att gå över en tvåårsgräns i rymden blir en stor utmaning, särskilt utan artificiell gravitation ombord. Att återvända till gravitationen skulle bli mycket svårt, psykologiskt.