Årebolagets kameralins löser Hollywoods problem

Att fånga 360 grader av verkligheten är enkelt. Man riktar ett antal kameror åt alla håll och trycker på ”spela in”. Det är när man ska återge verkligheten i en sömlös virtual reality-bild problemen uppstår. Kamerorna har av naturliga skäl varit positionerade på olika platser och har därför olika uppfattningar om avstånden mellan förgrunds- och bakgrundsobjekt i bilden. Skillnaden i betraktningsvinkel kallas parallax, ett ord från grekiskan som kan översättas till förflyttning.

För att skapa en virtual reality-film krävs en efterbearbetning där de många bilderna sys ihop (så kallad ”stitching”). I det arbetet är parallax ett besvärligt eller till och med oöverkomligt hinder. Exempelvis kan vissa partier av bilden se onaturliga ut, med en till synes suddig dubbelexponering.

I takt med allt större satsningar på virtual reality-film har en hel stitchingindustri vuxit fram. Det finns en uppsjö av särskild programvara vars utvecklare alla försöker tackla problemet med parallax. Efterbearbetningsföretag som enligt en rapport i The Hollywood Reporter kan fakturera så mycket som 100000 kronor per färdigproducerad minut (något som kan ta uppemot en vecka att göra). Hårdvaruföretag som Nvidia bygger dyra grafikkort för att göra bildbehandlingen mindre tidsödande.

Nu kan allt det här snart förpassas till en parentes i vr-historien. En liten startup från Åre har nämligen löst problemet.

– Stitching som företeelse bara försvinner. Vi var på mässan IBC (International Broadcasting Conference) för några veckor sedan och visade en film vi gjort med vår lösning. Folk från BBC kom förbi och frågade oss hur lång tid det tog att sy ihop filmen. Jag svarade att jag gjort filmen kvällen före på 20 minuter, säger Vygantas Kirejevas, som tillsammans med sin hustru Gajane Kalatshjan och ingenjören Edmundas Balciunas grundat bolaget Zero Parallax.

Vad fick ni för reaktion då?

– Vi får samma reaktion från alla vi talat med, från de största studiorna i Hollywood, till industriföretag och tv-bolag i Skandinavien: ”när kan vi få tillgång till detta?”.

Läs mer:

För sju år sedan hade Vygantas Kirejevas och Gajane Kalatshjan, ett estniskt-litauiskt par, startat ett filmproduktionsbolag i Estland. De började producera utbildningsmaterial till planetarier. Att sy ihop en film på 20 minuter kunde ta dem åtta månader. Vygantas, en affärsutvecklare som var van vid att omsätta ny teknik till kommersiella produkter, kände att situationen var ohållbar. Ingen av dem hade några större kunskaper om optik.

– Det är förmodligen skälet till att vi över huvud taget lyckades göra detta. Hade jag varit expert på optik hade jag förmodligen övergett idén för länge sedan. Men jag började läsa in mig på ämnet och kände att det borde finnas en logisk lösning på problemet.

Efter en tid förstod paret att den enda lösningen gick ut på att utveckla egen hårdvara. En ny typ av kameralins. För att hitta rätt expertis reste de ”runt halva jordklotet” och besökte de fabriker där kameror tillverkas. Till slut var det någon som tipsade om en kille i Frankfurt som ”kan göra riktigt galna saker med optik”.

Igor Gurevich har en magisterexamen i optik efter studier vid ITMO-universitet i Sankt Petersburg. Sedan många år lever han i Tyskland och har bland annat designat linser för Carl Zeiss. Han gick med på att lyssna på Vygantas Kirejevas idéer – bara för att omgående avfärda dem. "Ni är ju korkade. Så där kan man inte göra linser."

– Det tog oss omkring tre månader att förklara vårt koncept för honom och vad vi behövde. Nu är han en del av vårt team, säger Vygantas Kirejevas.

I samma veva lämnade Vygantas och Gajane Baltikum för Sverige.

– Carl-Eric Bohman och Rikard Ahlstrand, våra tidiga investerare, låg bakom etableringen av vår verksamhet i Sverige, säger Gajane Kalatshjan.

Men varför valde ni Åre?

- Vi valde mellan Åre och Stockholm. Det fanns rätt infrastruktur på båda ställena, kontor tillgängliga och rätt kontakter. Men det är redan så fullt med folk i Stockholm. Att vi valde Åre är ett av de bästa besluten vi tagit, säger Vygantas Kirejevas.

Läs mer:

Exakt hur de linser Zero Parallax utvecklar – och tekniken de tagit patent på – fungerar vill Vygantas Kirejevas inte svara på.

– Men grundprincipen är att det rör sig om ett väldigt ovanligt sätt att böja ljuset och fånga ljuset från omgivningen. Det gör att kamerorna tror att de ser allt från samma punkt. På så sätt kan vi använda flera linser och sensorer som till syvende och sist fungerar som ett system. Ett sömlöst system, utan behov av att fundera på vad som händer mellan kamerorna.

Fram till för några månader sedan var det arbete Gajane Kalatshjan och Vygantas Kirejevas påbörjat för sju år sedan fortfarande mer ett löfte än verklighet. Nu har de lyckats tillverka de första linserna och vet att de fungerar så som det är tänkt. Framöver väntar en investeringsrunda innan Zero Parallax börjar producera kameratekniken i stor skala.

– Vi har redan inlett partnerskap med globala kameratillverkare. Vi kommer att fråga vilken typ av kamera de vill ha och därefter producera den åt dem. Och de får ansvara för ta kameran ut på marknaden. Sedan ska vi också tillverka egna professionella kameror avsedda för Hollywood-studior och större tv-produktionsbolag i Europa, säger Gajane Kalatshjan.

– Halva Hollywood ringer var och varannan vecka. ”Vad händer med er kamera, när kan vi ha den här?”. Vi har teknik som kan göra varenda vr-kamera på marknaden idag föråldrad. Det finns ingen anledning att göra det på något annat sätt än vårt. Och det är inte svårt att sälja in, på 60 minuter producerad film kan man spara hundratusentals dollar, säger Vygantas Kirejevas.

En konsekvens av den kamerateknik Zero Parallax utvecklar är ett betydligt större utbud av vr-innehåll.

– Med vår teknik kan en större grupp kreativa människor skapa vr-innehåll, både oberoende studior och Youtube-filmare. Vi tror verkligen att vi kan göra virtual reality till något som är mainstream. För allt blir nu så mycket enklare.