Antimaterien växer sig större

Det var när fysikerna vid RHIC krockade en miljard guldkärnor med hög fart (200 GeV), som de arton antikärnorna uppstod. Kärnorna bildades i den kaotiska ursoppa av kvarkar och gluoner som uppstod när guldkärnorna smulades sönder vid smällen. Den kortlivade, heta soppan bestod av lika delar kvarkar och antikvarkar, och när den svalnade bildades ett flertal olika partiklar, däribland antikärnorna av helium-4.

Antimateria är ingenting nytt. Vid Big Bang bildades lika mycket materia som antimateria, men i vår del av dagens universum finns bara vanlig materia. Var antimaterien tagit vägen är fortfarande en gåta.

Fysikerna har dock lyckats tillverka antimateria på konstgjord väg. Antielektroner (positroner) tillverkades redan 1932, antiprotonerna framställdes första gången 1955 och antihelium-3 observerades först 1970. Och nu är det dags för antihelium-4.

Problemet är att för varje extra antikärnpartikel krävs tusen gånger mer energi. Och just nu tycks gränsen för vad dagens partikelacceleratorer klarar av ligga vid antihelium-4. Något antihelium-6, vilket är nästa steg på antiatomskalan, lär vi inte se på länge.

Däremot sker redan idag ”masstillverkning” och lagring av antiväte vid Cern i Schweiz. Den första serieproduktionen började för åtta år sedan, men då var det omöjligt att spara de exotiska kärnorna någon längre tid. Sedan dess har ett tusental antikärnor av väte tillverkats. Men antivätet upplöstes till pur energi så fort det kom i kontakt med vanligt väte.

I vintras lyckades dock fysikerna spara antivätet i en specialbyggd magnetburk som höll partiklarna åtskiljda från sina antagonistiska motparter. Trettioåtta kärnor av antiväte kunde sparas i några tiondels sekunder, vilket var tillräckligt länge för att hinna studera dem.