“Så kan upphovsrätten kväva dagens internet”

2020-05-29 11:00  

Klassisk musik blir nedskjuten av botar trots att upphovspersonerna har varit döda i hundratals år. Det är en ojämn kamp. Det tar bara sekunder att godtyckligt plocka bort innehåll från nätet, medan tar dagar eller veckor att hävda sin rätt, skriver Ny Tekniks reporter Simon Campanello.

Söndagen den 26 april startar Adrian Spence, konstnärlig ledare för den amerikanska kammarorkestern Camerata Pacifica, en livesändning på Facebook. Eller live och live, han väljer att återutsända en inspelning orkestern har gjort av Mozarts Kegelstatt-trio.

Efter att coronaviruset gjort det omöjligt att hålla konserter har Camerata, likt många andra, försökt att hitta en publik på nätet. Livesändningarna har pågått ett tag och brukar locka ett hundratal tittare, skriver Washington Post som har intervjuat Spence.

Men just den här söndagen hände något. Plötsligt började tittarskaran droppa av, en efter en. Till slut verkar ingen titta på sändningen längre.

Camerata Pacificas återutsändning av en Mozart-trio stoppades av upphovsrättsfiltret. Foto: Skärmdump från Facebook

Döden för det fria nätet, kallade kritikerna EU:s nya upphovsrättsdirektiv som klubbades förra året.

Det röda skynket var ett förslag som kommer att göra så kallade uppladdningsfilter mer eller mindre obligatoriska. Det kallades för Artikel 13, för att sedan byta namn till Artikel 17. Alla större sajter kommer att behöva anlita botar som får sålla användarnas bidrag i jakt på misstänkt piratbeteende.

Kort efter att Camerata Pacificas tittare mystiskt försvinner kommer en notis på Facebook. Sändningen av Kegelstatt-trion, som Mozart komponerade 1786, påstods innehålla ett misstänkt plagiat. 1 minut och 18 sekunder påstods göra intrång på ”ljud som ägs av [skivbolaget] Naxos of America”.

Livesändningen hade därför stoppats, av upphovsrättsliga skäl.

Läs mer: Google vägrar att betala ”länkskatt” i EU

Facebook, Youtube, Twitch och många andra stora plattformar använder redan i dag upphovsrättsfilter. Sådana som kommer att bli i praktiken obligatoriska i och med EU:s nya upphovsrättsdirektiv när det träder i kraft nästa år.

Filtren bygger på att exempelvis skivbolag, förlag eller tv-kanaler berättar vilka låtar, texter och filmer som de äger rättigheterna till. Alla nya uppladdningar på plattformen jämförs med denna databas av upphovsrättsskyddade verk, och misstänkta övertramp kan på så vis snabbt stoppas.

Med betoning på snabbt.

Någonstans i Naxos skivkatalog fanns troligen en annan inspelning av Kegelstatt-trion. Och även om stycket i sig är fritt att använda, nu när det snart gått 230 år sedan Mozart lämnade jordelivet, kan den specifika inspelningen förstås vara skyddad.

Algoritmer må vara bra på att hitta mönster, men att särskilja två kammarorkestrar från varandra var tydligen för mycket.

Det bådar inte gott inför att de av EU framtvingande filtren ska kunna skilja legitimt bruk av upphovsrättskyddat material, som satir och memes, från osaklig piratkopiering.

Något som gör situationen än mer beklämmande är hur orättvis den är. Upphovsrättsorganisationerna får allt de pekar på, och sedan är det upp till de oskyldiga som har drabbas att försöka hävda sin rätt.

Och där uppladdningsfilter kan identifiera och stoppa ett misstänkt upphovsrättsintrång ögonblickligen, kan ett misstag ta dagar eller veckor att reda ut.

Läs mer: ”Varför är det säkrare att ladda ned en bok från Pirate Bay än att köpa den?”

Fallet med Camerata Pacifica borde på pappret ha varit solklart. Adrian Spences livesändning bestod ju av orkesterns egen inspelning. Den tillhör så klart inte skivbolaget Naxos.

Men i praktiken är det krångligare. Spence uppger för Washington Post att det tog fyra dagar och åtskilliga kontakter med Facebooks supportpersonal innan ärendet löstes. Till råga på allt fick Camerata Pacificas inte starta några nya livesändningar medan saken utreddes. De var ju trots allt misstänkta pirater – och sådana bör straffas till dess att oskulden är bevisad!

Orkestern har råkat ut för precis samma sak på Youtube, där flera verk har stoppats av botarna, tagits bort och sedan återinförts först sedan Spence klagat. I sin artikel nämner Washington Post också flera andra exempel där just klassisk musik stoppats av filtrens framfart.

I detta filtererans internet blir upphovspersonen själv måltavla för upphovsrättslagstiftningen. Den som fritt vill sprida sina verk kan sekundsnabbt stoppas av en godtyckligt kalibrerad ai-modell, och måste sedan ägna sin dyrbara tid åt att överklaga.

Det är så här det ser ut när upphovsrättslagstiftningen sakta men säkert tar kål på kreativiteten på internet.

– De blockerar min användning av mitt eget innehåll, det känns dystopiskt, konstaterar Adrian Spence i intervjun med Washington Post.

Simon Campanello

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer