”Min sommar utan bankkort”

2017-09-28 17:03  

KRÖNIKA. Jag gav banken ett ultimatum. Det ledde till att jag fick byta bank, skriver Ny Tekniks reporter Johan Kristensson.

I sommar fick jag uthärda sex veckor utan bankkort. Det gav en del insikter om vad tekniken gett oss hittills och vad som fortfarande behövs.

I självbetjäningskassan på snabbköpet tog det plötsligt stopp. Medges ej, berättade kortterminalen bistert. Märkligt, tänkte jag och kollade saldot via appen. Jodå, visst fanns pengar på kortet. Men inom mig gnagde en känsla. Ett par veckor tidigare hade jag beställt ett nytt bankkort eftersom mitt befintliga blivit slitet. Kortet hade ännu inte dykt upp i brevlådan. Som många andra i huvudstaden bodde jag i andra hand med otillräcklig märkning på dörren. Kunde det vara förklaringen?

Jo, det var förmodligen förklaringen, berättade bankens kundtjänst. Mitt fel, konstaterade jag och swishade en vän som tog ut pengar åt mig i väntan på att det nybeställda bankkortet skulle komma fram. Men problemen hade bara börjat.

Jag ska inte i detalj redogöra för vartenda samtal med banken, de tillfällen jag bett om att få tala med kontorschefen eller de gånger jag cyklat hem på lunchen för att kolla om mitt kort kommit. Jag ska heller inte försöka reda ut om felet berodde mest på banken eller Postnord. Ungefär en månad senare hade mitt tålamod hur som helst tagit slut.

Jag var trött på att ideligen swisha kompisar för kontantuttag. På att inte kunna fylla på SL-kortet i automaten. På att mina streamingabonnemang hade slutat fungera. Jag gav banken ett ultimatum: Se till att mitt kort finns här nästföljande dag eller så byter jag bank. Det blev till att byta bank.

Sommaren gav en ganska god insikt i hur det är att leva utan bankkort i Sverige i dag. På mindre eller tillfälliga marknadsplatser, som lunchställen och festivaler, har Swish tacksamt nog blivit mer eller mindre standard, möjligen som en reaktion mot kortavgifterna.

Swish är en fenomenal uppfinning. Den lanserades 2012 av de stora bankerna. Jag kan inte tänka mig ett modernt liv utan tjänsten. När jag skulle föra över pengar mellan den gamla och nya banken var jag tvungen att göra det med en vanlig överföring som tog en bankdag att genomföra. Ett horribelt steg tillbaka till en tid jag aldrig vill uppleva igen.

Samma sak med Mobilt bank-id, som gör det möjligt att signera kontrakt digitalt. För en generation som växt upp med lägenheter i andra-, tredje- och fjärdehand är en stadigvarande brevlåda en snudd på utopisk tanke. Det är dock olyckligt att staten genom E-legitimationsnämnden hittills inte lyckats ta fram en nationell mobil lösning. Bank-id ägs liksom Swish av de stora bankerna. Nischbanker har inte en chans att hävda sig när en medborgare som inte vill flytta sig tillbaka tio år i tiden ska göra sitt val.

Och ännu finns det mer att göra. Ett kreditkort jag nu beställt för att ha i reserv var tydligen omöjligt att signera digitalt. Samma sak med ett antal tjänster i nya banken. Jag plitade ner mina kråkor på kontrakten och la ner dem i kuvert förtryckta med bankens adress och att de skulle till avdelningen Digital. Ridå.                       

Johan Kristensson

Mer om: Bankkort

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer