Målet: Teknik som fungerar efter att ingenjörerna åkt hem

För Caroline Bastholm har det aldrig handlat om att gräva ner sig i de tekniska detaljerna – civilingenjören har ett mer övergripande intresse för hur tekniken samverkar med samhället.

I dag är hon ordförande för Ingenjörer utan gränser. Caroline vill bidra till ett samhälle där politiska, ekonomiska och sociala strukturer samverkar för att jordens befolkning ska kunna leva av planetens resurser. Huvudsakligen har hon drivit projekt i Tanzania, men har även varit involverad i projekt i Kenya, Uganda och Rwanda. Under åren har det blivit många givande arbetsvändor i Östafrika.

– Att bidra till att exempelvis ett sjukhus får tillgång till vatten eller el är otroligt tillfredsställande. Jag har återvänt och sett hur positivt det påverkat verksamheter och berörda familjer. En del bygger nya hus och andra har skaffat sig mer boskap. Det är härligt att det arbete man gör får positiva effekter, säger Caroline Bastholm.

Det började med examensarbetet inom teknisk fysik vid Uppsala universitet. Då gällde det torkning av frukt med solvärme i Tanzania. Svenskan har även konstruerat tankar för regnvattenuppsamling i landet.

För sitt pågående doktorandprojekt bytte hon lärosäte till Högskolan Dalarna. Ämnet är ”teknisk och social anpassning av små hybridelnät för förnyelsebar energi”. Caroline tittar primärt på system som kombinerar solpaneler med dieselgeneratorer, för institutioner som sjukhus och skolor på Tanzanias landsbygd.

Med kombinationen kan man säkerställa avbrottsfri elförsörjning under dygnets alla timmar, till ett fördelaktigt pris. Men för att ett tekniskt system ska vara hållbart räcker det inte med en fungerande hårdvara.

– Jag arbetar mycket med de sociala strukturer som backar upp tekniken. Alla berörda måste samverka för att systemen ska fungera även när ingenjörerna gjort sitt. Och för att få användare, operatörer, tekniker, beslutsfattare och finansiärer att arbeta mot samma mål måste tekniken uppfylla deras behov, säger hon.

Utmaningarna i arbetet är många, men Caroline berättar att det även kan vara en stor omställning att komma hem till Sverige, med en hel del att bearbeta. En omställning som man ofta glömmer bort att förbereda sig inför.

– Man kastas tillbaka in i gamla sammanhang – det har jag tyckt varit lite kämpigt. Jag hade exempelvis under en resa jobbat med vattenfrågor, ett jätteakut problem när människor går sex timmar för att hämta vatten. Jag var mitt uppe i den frågan, och kom sedan hem till mina nya blomkrukor. Jag hade köpt dem för att de skulle passa bättre till gardinerna, men jag hade inte hunnit ställa dem på plats innan resan. Då blir det som krock mellan olika världar, och blomkrukorna föreföll inte så viktiga, säger hon.

– Det kan bli lite konflikt inombords när man går från ett samhälle till ett annat, men det är en styrka att kunna anpassa sig efter det samhälle man befinner sig i. Nu har jag blomkrukor som matchar gardinerna. Det känns viktigt med ett hem där jag tycker att det är fint och jag trivs, säger Caroline Bastholm.