”Lärare måste få göra karriär på sin undervisning”

Det är högskolansfel att allt färre studenter klarar studierna. För att klara av att ta hand om de nya studentgrupper som idag kommer till högskolan krävs stora förändringar. Det har Elvy Westlund, prefekt vid datavetenskapliga institutionen och vice rektor vid Mälardalens högskola, kommit fram till i sin doktorsavhandling. - Lärare måste kunna göra karriär genom att undervisa, inte bara genom att forska. Det kan de inte idag. Eftersom det är vetenskap och forskning som ger högskolelärare möjlighet att göra karriär får inte undervisningen den tid och de resurser som krävs. Och de som blir lidande är studenterna. - Men det är ju en av högskolans uppgifter att undervisa. Den uppgiften löser man inte idag, säger Elvy Westlund. Lärarna måste först och främst ges tid att reflektera över sin undervisning. Sedan kan Elvy Westlund tänka sig en alternativ karriärväg för de lärare, och då särskilt adjunkter, som vill gå vidare. - Troligen måste de fördjupa sig i sitt eget ämne, kanske upp till licentiatnivå. Sedan kan man tänka sig att de tittar närmare på olika undervisningsmetoder, säger hon. Det är också viktigt att det finns möjligheter för lärarna att mötas och diskutera undervisning. Poängen är att lärarna blir goda utbildare och får gott anseende hos andra utbildare. Precis som forskare inom vetenskapen. - Redan idag finns det många goda idéer om hur man ska förändra undervisningen, men lärarna har inte tid att realisera dem, säger Elvy Westlund. En annan lösning rör resursfördelningen. - Man vet att många studenter har störst problem i början av utbildningen. En enkel åtgärd är att reservera resurser för att kunna ge dem stöd i början. Eftersom det finns så många olika typer av studenter måste man också erbjuda olika sorters pedagogik och examensformer. Dessutom bör lärarna diskutera inlärning med studenterna tidigt i utbildningen. - Så att de förstår att det inte bara finns ett sätt att lära in, och inget som är rätt eller fel. För att få sina pengar måste högskolorna få studenterna genom högskolan. Anslaget beräknas dels på hur många studenter högskolan har, dels på hur många poäng de "producerar". - Men att studenter tar poäng behöver inte betyda att de har förstått. Därför måste vi också fundera på vilka examinationsformer vi använder och vad de egentligen mäter. Ytterligare ett problem är att kursplanerna är inriktade på vad läraren ska gå igenom, inte vad studenterna förväntas kunna. - Det handlar ju inte bara om att få studenterna till högskolan. Vi måste ta hand om dem också. Elvy Westlunds avhandling bygger på en enkät som gått ut till drygt 1 800 högskoleingenjörsstudenter. När hon studerat svaren kunde hon dela in studenterna i fyra grupper: Orsaksinriktade, Fiaskoinriktade, Fiaskofruktande, och Framgångsinriktade. (se faktaruta). De första tre grupperna, som består av cirka 60 procent av studenterna, har enligt Elvy Westlund dåliga förutsättningar att ta till sig kunskap. - Benämningarna kan tyckas markerande, men de säger mycket om hur studenterna uppfattar sig själva. Och som lärare känner man igen dem, säger Elvy Westlund. Anledningen till att hon valde just ingenjörsstudenter är att hon funnits med sedan högskoleingenjörsprogrammet utvecklades. Men även om enkäten bara gått ut till studenter med en slags examen tror Elvy Westlund att det går att dra mer generella slutsatser av den. Det beror på att sammansättningen av studenter troligen ser likadan ut på andra utbildningar, även om balansen mellan de fyra grupperna kan se annorlunda ut. Elvy Westlund tror också att andra nya utbildningar har en balans som liknar den på högskolingenjörsprogrammen. - Det som förvånade mig mest var den stora gruppen fiaskoinriktade bland ingenjörsstudenterna. Inte att de finns, men att de är så många. - Särskilt med tanke på att enkäten gick ut till studenter som inte ens haft sin första tenta. Att de är så många har med den växande högskolan att göra. Nya grupper av studenter som inte är lika motiverade kommer in på högskolan. Och risken finns att de blir ännu fler om politikerna lyckas få 50 procent av alla ungdomar att börja på högskolan. - Det blir en paradox att man i den nya högskolan tar in allt fler studenter som kräver något som den traditionella akademin inte kan ge.