Karriär

”Har fått respekt för min kompetens”

Mia Eriksson Foto: Hasse Eriksson
Mia Eriksson Foto: Hasse Eriksson

Från sömmerska, via lärartankar – till chef inom stålindustrin. Ingenjörskarriären var något som kom av en slump för Mia Eriksson. Men omskolningen är inget hon ångrar.

Publicerad

– Jag tycker att alla borde bli ingenjörer, säger hon.

Ibland är det svårt att själv inse vidden av sin talang, och de möjligheter som finns. Det gäller inte minst för Mia Eriksson, som från början inte hade en tanke om att ingenjörsyrket kunde vara något för henne.

– Jag har alltid varit teknikintresserad, men ingenjörstankarna kom ganska sent. Först utbildade jag mig till sömmerska, men märkte att det var fel. Sen var jag inriktad på att bli lärare inom naturvetenskap, men när jag pluggade upp betygen för att få behörighet fick en av lärarna mig att börja titta på ingenjörsyrket, säger Mia Eriksson.

Och när hon började ögna den banan så fastnade Mia för inriktningen materialteknik.

– Det var just blandningen av kemi och hållfasthetslära som fångade mig. Det var faktiskt just inriktningen som övertygade mig att välja ingenjörsbanan.

Mia visste att utbildningen var väldigt inriktad på stål och efter examen 2006 hamnade hon på Sandvik. Men det tog inte lång tid innan det kom ett erbjudande från SSAB.

– När jag fick erbjudandet om att börja på SSAB så valde jag att hoppa på det. Det var både spännande och roligt att hamna nära stålproduktionen som processingenjör.

Även om både civilingenjörsyrket och stålindustrin är mansdominerad – så är det inget som Mia tycker har varit problematiskt.

– Visst märks det att det är mansdominerat, men jag har aldrig känt att det är svårare bara för att jag är kvinna. Jag har varit i situationer där jag suttit som enda kvinna bland 40 manliga ingenjörer – men jag har kunnat förlita mig på min kunskap och fått respekt för det.

Sedan en månad har Mia rollen som plats- och produktionschef i Borlänge, och även om chefsrollen skiljer sig från att vara ”vanlig ingenjör” så har de en hel del gemensamt.

– Det bästa med att vara ingenjör är att man lär sig lösa problem. Vilka verktyg man har skiljer sig från fall till fall – men nyttan man har av sin problemlösningsförmåga är enorm. Skillnaden med att vara chef är egentligen inte så stor, det handlar bara olika infallsvinklar.

Och Mia stortrivs med jobbet tycker att det finns få dåliga sidor med yrket som hon valde att satsa på.

– Du har frågat fel person, jag tycker alla borde bli ingenjörer. Något som däremot är viktig är att hitta en bra balans mellan jobb och fritid. Man är ju så engagerad och brinner för det man gör, vilket kan innebära att man lätt tar med sig jobbet hem. Man måste lära sig att sätta gränser. För mig har SSAB varit en fantastisk arbetsgivare, som har sett till att det gått att ha både familj, fritid och karriär, säger Mia Eriksson.

Mia Eriksson

Ålder: 50 år

Utbildning: Civ.Ing inriktning materialteknik/bearbetning vid KTH

Yrkestitel: Plats- och produktionschef på SSAB i Borlänge

Bor: Borlänge

Familj: Man och sex barn

Intressen: Att resa samt att renovera