Därför maskar vi

I avhandlingen ”Empty Labor: Subjectivity and Idleness at Work” har Roland Paulsen intervjuat 40 personer som ägnar ungefär hälften av sin arbetstid till annat än arbete. Medverkande är framförallt kontorsarbetare, till exempel programmerare.

– De flesta som maskar är högutbildade och har ett tekniskt kunnande. Arbetet de utför kan även uppfattas som abstrakt för utomstående, säger han och hänvisar till internationella enkätmätningar som visat att kring två timmar per dag och anställd går till tomt arbete.

Roland Paulsen tillägger att alla yrkesgrupper inte har samma möjlighet att maska, till exempel sjuksköterskor eller kassörskan i mataffären.

– Många, ofta de sämst betalda, hårdbevakas och upplever en intensifiering av arbetslivet. Men det är inte en verklighet som drabbar alla. Vi ser också att det blir viktigare att se ut som att man är produktiv och energisk än att verkligen vara det.

Roland Paulsen syftar bland annat på uppståndelsen i februari då det avslöjades att 20 gruvarbetare på LKAB maskat i flera år genom att låta en person stämpla in för de andra som stannat hemma.

– Verksamheten i sig flöt dock på. Därför kan man undra vad problemet är så länge jobbet görs?

Men varför maskar man?

– Vissa i undersökningen maskade av egoistiska skäl. De upplevde att jobbet eller vissa uppgifter var meningslösa. Andra gjorde det för att hämnas på chefen. En del hade mer ideologiska skäl, som att de inte ville bidra till ett visst samhällssystem.

Roland Paulsen tillägger att det finns personer som maskar ofrivilligt. Han kallar det för inlåsningsprincipen.

– Man utför sitt arbete, men vill inte avslöja att man inte behöver så mycket tid till det. Det handlar om en rädsla att få arbets­tiden neddragen eller att förlora jobbet.

Ett känt exempel är den tyske kommuntjänsteman i Menden som förra året skrev ett mejl till sina kollegor om att han inte gjort något på jobbet sedan 1998. Roland Paulsen berättar att vissa upplever en låg arbetsbelastning som destruktiv, medan andra utnyttjar den.

– Man facebookar, surfar, fikar eller vilar.

Hur maskar man obemärkt?

– Kolleger kan täcka upp. Fikandet är intressant eftersom det är någonting unikt kollektivt i Sverige. Här kan man fika med chefen och dra ut på tiden.

Vem har det största ansvaret att förändra en dålig arbetssituation: Medarbetaren eller arbetsgivaren?

– Ett generellt svar är båda. Om hela arbetet upplevs som meningslöst så ska man formellt söka sig ett nytt jobb, men det kanske är lättare sagt än gjort.

Roland Paulsen tycker också att det inom dagens politik finns en konsensus om att det ska skapas arbeten.

– Men det pratas mindre om vad det är för arbeten som ska skapas. Kommer de att upplevas som meningsfulla?

Ska man se din studie som ett argument för sex timmars arbetsdag?

– Jag är öppen för det. Om de internationella mätningarna stämmer så har vi det redan i praktiken. Fast inte jämt fördelat i samhället.