Här är årets ”fetaste” raketuppskjutningar

När rymdracet rasade som värst på 1960-talet fanns två tydliga antagonister. USA mot Sovjetunionen. Två stater som stod på var sida staketet när det kom till allt.

I dag är racet mot rymden bredare än någonsin och flertalet aktörer har minst sagt högtflygande planer. Men vad är pågång i närtid?
Här har vi samlat de stora spelarnas senaste förmågor – och alla har satt 2023 som uppskjutningsår.

Starship (Spacex)

Fakta

Spacex Starship

Höjd: 50 meter + 69 meter startraket

Diameter: 9 meter

Vikt: 5 000 ton

Kapacitet: 100 ton (LEO)

Det går inte att säga annat än att Elon Musks rymdbolag Spacex drar till sig enormt intresse. Och centralt i företagets framtid är det gigantiska rymdskeppet Starship. Med sina 69 meter i höjd är bara startraketen Super heavy större än Ariane 6 som ESA utvecklar just nu. Hela ekipaget mäter 120 meter.

Starship är utvecklad som nästa generations rymdskepp vars mål är månen och på sikt även Mars. Spacex är en viktig del i Nasas Artemisprogram där man ska etablera en månbas. Om allt går som planerat med raketen och månbasen ska kostnaderna minska markant för resorna tur och retur till månen.

Rent klassningsmässigt tillhör Starship de raketer som kallas för ”super heavy-lift launch vehicle”, en sådan som kan skjuta upp mer än 50 ton i rymden – men enligt Spacex är rymdskeppet byggt för att kunna ta med tre gånger den vikten upp i omloppsbana.

Första riktiga flygresan är satt till senare i år, även om man officiellt inte har satt något datum. Dock genomförde Spacex en så kallad ”kall nedräkning” med tankning och vätskor i januari – vilket var ett viktigt steg på vägen mot jungfrufärden.

Elon Musk har gjort utfästelser förr, men nyligen skrev han på Twitter att Spacex siktar på uppskjutning till omloppsbana i mars 2023. Då kärvs att FAA, Federal Aviation Administration, har givit klartecken.

Vulcan Centaur (United Launch Alliance)

Fakta

ULA Vulcan Centaur

Höjd: 61,6 meter

Diameter: 5,4 meter

Vikt: 546,7 ton

Kapacitet: 27,2 ton (LEO), 15,3 ton (GTO)

Sedan 2014 har United Launch Alliance arbetat med sin tvåstegsraket och i år är tanken att den ska flyga. Raketen har först och främst utvecklats för att möta kraven i amerikanska National Security Space Launch-programmet, som då är rent statligt och inriktad för försvars- och underrättelsemyndigheterna. Dock kommer raketen även att användas kommersiellt.

ULA har länge varit underleverantör till amerikanska staten och därför ses Vulcan Centaur som en viktig raket för att bibehålla USA:s rymdkapacitet.

Utvecklingsmässigt bygger Vulcan Centaur på teknik som har tagits fram för Atlas V och Delta IV, och här handlar det om en farkost som framförallt ska bära satelliter. Klassningen här är ”heavy-lift launch vehicle”, och i dagsläget är planen att Vulcan Centaur ska operera i spannet 2,6 upp till 27,2 ton i last.

I år har ULA ett hektiskt schema framför sig där man har sex planerade uppskjutningar. En av dem innehåller även att de ska ta med sig rymdplanet Dream Chaser.

Ariane 6 (Arianegroup och ESA)

Fakta

Ariane 6

Höjd: 63 meter

Diameter: 5,4 meter

Vikt: 530 - 860 ton

Kapacitet: 10,3 - 21,5 ton (LEO), 4,5 - 11,5 ton GTO

Det är onekligen USA som har taktpinnen när det kommer till årets raketuppskjutningar, men även på den här sidan Atlanten förbereds det för fullt när det kommer till raketer. Arianegroup har det senaste decenniet utvecklat ett återanvändbart raketsystem för ESA, och nummer 6 i familjen ska ersätta den utgående Ariane 5-raketen,

Den uttalade målbilden för nummer sex är att man vill halvera kostnaden jämfört med tidigare samt att antalet uppskjutningar per år ska öka från sex eller sju upp till elva.

I dagsläget utvecklas två varianter av Ariane 6 där den ena har dubbla booster-raketer och kan ta upp till 4,5 ton i geosynkron omloppsbana (GTO) eller 10,35 ton i låg omloppsbana (Low Earth Orbit). Den andra modellen har fyra raketer och kan därmed bära 11,5 ton i GTO och 21,5 ton LEO.

Ariane 6 är främst till för att bära satelliter och likt övriga raketer från Ariane kommer de att skjutas upp från Franska Guyana som ligger i Sydamerika. Den första uppskjutningen sker mot andra halvan av året och denna följs tätt av ytterligare fem planerade i år. Ännu så länge har man närmare 40 bokade uppskjutningar och får man bara igång programmet lär fler följa på det.

H3 (Jaxa och Mitsubishi)

Fakta

Jaxa MHI H3

Höjd: 63 meter

Diameter: 5,27 meter

Vikt: 574 ton

Kapacitet: 4-7,9 ton (GTO)

I Japan håller landets rymdmyndighet som bäst på att få allt klart för sin skinande nya raket. Denna, kallad H3, är utvecklad gemensamt av Jaxa (Japan Aerospace Exploration Agency) och Mitsubishi Heavy Industries.

Precis som många andra moderna rymdprogram har H3-raketen utvecklats för att kapa kostnaderna för uppskjutningar. Målet har varit att kunder ska kunna få skjuta upp sin utrustning för runt 50 miljoner dollar – rena budgetpriset i rymdbranschen historiskt.
Initialt planerades det för flertalet varianter av raketen, men efter att ha utvärderat dessa beslutade man sig för att gå vidare med tre olika versioner. Skälet var att när man tittade på lyftkapacitet kontra pris såg man att kunder var mest intresserade av just kostnaden.

Första uppskjutningen är planerad till 15 februari 2023 och ytterligare sex står på schemat för året. Av dessa är även en första kommersiell färd planerad.

Changzhen 5B (China Academy of Launch Vehicle Technology)

Fakta

Changzhen 5

Höjd: 53,66 meter

Diameter: 5 meter

Vikt: 837,5 ton

Kapacitet: 25 ton (LEO)

Den kinesiska Changzhen 5, eller Long March 5, är den senaste i familjen som fått sitt namn från Röda armens långa mars under inbördeskriget. Sedan den första raketen togs fram på 70-talet har 450 lyckade uppskjutningar genomförts.

I dagsläget är det raket 5B som ska axla manteln som arbetshäst i det kinesiska rymdprogrammet och ersätta raketerna 2, 3 och 4 samt komma med nya förmågor. Av det senare är bemannade månresor en sak man vill åstadkomma.

”Fem B” blir den stabila basen som man kommer att jobba vidare på, och China Academy of Launch Vehicle Technology (CALT) håller parallellt på att utveckla flera andra. Av dessa kommer nummer nio att vara på över 100 meter, med 9,5 meter i diameter och en lyftkapacitet nära det Spacex kan erbjuda.

Övriga raketer

De som samlats i listan ovanför är som sagt de stora raketerna som ska skjutas upp nu, men bakom dem finns det en hel radda mindre på gång.

Jeff Bezos Blue Origin är ett av de företag som gett sig in i rymdturismbranschen och har skeppat iväg en hel del resenärer. Dock misslyckades en obemannad uppskjutning i september 2022, vilket innebär att framtida uppskjutningar har lagts på is till dess att FAA utrett orsaken.

Richard Bransons Virgin Galactic har sålt ”över 700” biljetter till blivande rymdturister och har planer på att få iväg tre laster i månaden ”någon gång under 2023”… dock är det här inte med raketer i samma bemärkelse utan ”rymdfarkosten” flygs upp och tar sig sedan iväg för egen maskin från hög höjd.

Amerikanska Astra är ett annat företag som under 2023 siktar på att skjuta upp sin ”Rocket 4”. Företaget har figurerat i flera Darpa-utmaningar och skjuter upp sina raketer från Cape Caneveral.

Firefly Aerospace är ytterligare en spelare som utvecklar raketer för att skjuta upp laster i rymden. Deras Beta ska klara upp till 13 ton LEO eller 2,65 ton GTO. Företaget utvecklar även en månlandare kallad Blue Ghost, något man fått pengar från Nasa för att göra.

Relativity Space är ännu en ny spelare som från 2024 och framåt räknar med att kunna erbjuda sin tjänster med en egenutvecklad raketdesign. Det man säger är att den första raketen, Terran 1, ska skjutas upp ”tidigt 2023”. Men ännu så länge har inga officiella datum kommit.

Rocket Lab har sedan en tid tillbaka skjutit upp raketer från Nya Zeeland. Nu har man flyttat till USA och utvecklar en ny större raket. Denna 40-metershistoria kallad Neutron ska vara anpassad för människor, men man räknar inte med att kunna få iväg den före 2024.

I Ryssland kämpar statligt ägda Chrunitjev (dotterbolag till Roscosmos) på med nästa generation raketer kallade Angara. Företaget, som har funnits sedan 1916, har gedigen erfarenhet – och deras Protonraketer har hundratals lyckades resor bakom sig.

Den nya raketfamiljen ska säkra landets fortsatta autonoma ställning i rymden, men i dagsläget är det okänt när de kommer att tas i bruk.

Indiska rymdmyndigheten håller som bäst på att utveckla ett program för att få upp indier i rymden. Detta skulle först ske 2022, men sköts till 2024 på grund av säkerhetsrelaterade problem: Den raket som ska stå för transporten är LVM3, som är beprövad men som nu ska bestyckas med en ny typ av motor.

Även jätteprojektet Space Launch Systems, som bland annat ULA, Northrup Grumman, Boeing och Aerojet Rocketdyne står för, har ett viktigt år framför sig. I slutet av förra året genomfördes den första SLS Block 1 uppskjutningen, då handlade det om en obemannd resa. I år kommer man förbereda sig för att skjuta upp den första bemannade versionen, för att 2024 flyga runt månen, följt av regelrätta månlandningar.

LÄS MER

Spacex har genomfört en ”kall nedräkning” med tankning av Starship

Esrange ser ut att bli först i Europa – men oklart med vilken raket

Här är Sveriges nya astronaut – var först att flyga Gripen E