INNOVATION
Väv med fettmolekyler i världens tätaste minne
På en yta som motsvarar toppen av ett hårstrå kan amerikanska forskare packa data motsvarande åttatusen bokstäver. Det är drygt tio gånger mer än vad dagens minnen klarar på samma yta. Grunden för tekniken är en organisk molekyl klämd mellan två nanometerstora ledare i metall.
- Jag och mina kolleger kom på idén att använda en organisk molekyl som en elektronisk växel över en öl och en pizza någon gång runt 1995, berättar Stanley Williams. Han leder Hewlett-Packards Quantum Research Laboratory i Palo Alto i Kalifornien. Sedan dess har han arbetat med olika sätt att utnyttja tekniken. - Minnen är lättast att tillverka, så vi börjar där, säger han till Ny Teknik. Det supertäta minnet har skapats genom en kombination av traditionell halvledarteknik och modern nanoteknik. Kretsen byggs upp av ett rutmönster av ledare i metall. I varje punkt där ledarna korsar varandra läggs ett tunt lager med arakinsyramolekyler. Arakinsyra, som bland annat finns i jordnötsolja, är en fettsyra som förekommer i två former: en som leder ström bra och en som har hög resistens. I minnet motsvarar varianten med låg resistens en etta och hög resistens en nolla. Molekylerna kan fås att byta mellan de två varianterna genom att en spänning läggs över ledarna. Förändringen kvarstår även när strömmen slås av vilket gör minnet attraktivt för bland annat digitalkameror och musikspelare, som idag använder dyra flashminnen. Förhoppningen är att de nya minnena inte bara ska rymma mer data utan också vara billigare att tillverka. Det är något som borde tilltala en bransch där inte bara datakraften utan också investeringskostnaderna fördubblas på ett och ett halvt år. Genom att använda en litografiteknik där kretsarna först trycks på en kiselskiva från en förlaga, menar Williams att investeringskostnaderna blir lägre. Eftersom kretsen är byggd i ett rutmönster kan tillverkaren också tillåta fler fel i varje krets som tillverkas, vilket också sänker kostnaderna. Idag finns minnet bara som en prototyp som i labbet som klarar att lagra 64 bitar på en yta av en kvadratmikrometer. Tanken är att Hewlett-Packard ska ta prototypen vidare till en produkt. - Men det tar minst fem år innan en sådan kan finnas ute, säger Stanley Williams. Då ska minnet rymma ännu mer på samma yta. Just nu tas nästa variant fram i labbet och då är målet 256 bitar per kvadratmikrometer. I framtiden hoppas Stanley Williams att den nya tekniken också ska användas för att skapa processorer och andra kretsar till morgondagens datorer.
