Den adiabatiska tekniken innebär att ämnet görs mjukt genom snabba, hårda slag. Precis som i ett karateslag hejdas slaget just i träffögonblicket. Arbetsstycket blir då nästan flytande under en mycket kort tid när rörelseenergin i slaget överförs. Genom att variera slagsekvenserna och slag-längden formas ämnet.
Metoden beräknas göra sin entré i den löpande produktionen någon gång under året. Redan finns ett fåtal maskiner ute i svenska företag, men de omgärdas av stort hemlighetsmakeri. I Långshyttan i Dalarna finns dock en försöksmaskin där företag kan hyra in sig för att prova tekniken.
Maskinen i Långshyttan har en slagkolv som väger cirka hundra kg och utvecklar en energi på drygt 3 000 newtonmeter per slag. Slagkolven kommer upp i hastigheter mellan fem och tio meter per sekund.
Maskinens slag är jämförbara med en konventionell press med 500 - 1 000 tons presskraft. Varje slag tar ungefär en hundradels sekund, maskinen drivs med hydraulik.
- Största fördelen med hydrauliken är att den ger så korta reaktionstider. Maskinen blir lätt att synkronisera med andra, säger Kurt Dahlberg, som samordnat utvecklingen av maskinen och styrsystemet.
Verktygen fungerar som formar, i vilka ämnet flyter ut. De är tillverkade av avancerade pulvermaterialstål från Erasteel och Uddeholm och måste vara mycket hårda, eftersom tekniken bygger på att verktygen är hårdare än arbetsstycket. Hittills har verktygen visat sig hålla bra, nötningen är liten.
Tanken är att samma maskin i framtiden ska kunna användas till såväl kapning som stansning, vanlig formning och pulverformning efter enkla omriggningar.
Försöksmaskinen i Långshyttan hanterar kutsar på mellan 50 och 100 gram. Konstruktörerna bedömer dock att det går att bygga betydligt större maskiner utan att snabbheten förloras. Ett tänkbart användningsområde är tillverkning av komponenter till bilindustrin, som ställer stora krav på exakthet, lätthet och styrka. Material som normalt är svårhanterliga blir nämligen betydligt mer lättbearbetade med adiabatisk mjukgörning. Enligt professor Yngve Bergström kan maskinen hantera i stort sett alla metaller och legeringar, däribland titan, rostfritt och aluminium.
Enligt Kurt Dahlberg är teknikens huvudproblem löst. Det gäller att få maskinen att överleva sin egen verksamhet, trots snabba rekyler och slag.
