Abashi, Ayos, Limba, Koto...
Det är några av ingredienserna som krävs för att tillverka ett bra pingisracket. Afrikanska träslag, noggrant utvalda, väl lagrade och skurna i millimetertunna faner.
- Att göra ett tävlingsracket är som att tillverka en Stradivariusfiol, säger Bengt Bandstigen, som tillsammans med sin son Mats driver det klassiska märket Stiga - världens ledande tillverkare av racketar och bordtennisbord i snart 50 år.
Det är träet, kompositionen av olika träslag med skilda egenskaper, som ger en racketstomme dess bollkänsla, en grundton som senare kan modifieras med ett lager skumgummi och ovanpå på det ett gummilager.
Oftast komponeras träfaneren och gummit så att den ena sidan av bladet blir hårdare och styvare än den andra. Det är den offensiva "forehandsidan", till skillnad mot den mera defensiva sidan för "backhandslag".
Det går att tillverka ett racket som beter sig nästan hur som helst. För över tio år sedan kom de kinesiska så kallade materialspelarna. De hade racketar där den ena sidan hade extremt långa och smala gumminubbar. De kunde få bollen att bete sig hur som helst, som en skadskjuten kråka likaväl som hugget från en kobra.
Den andra sidan av racketen hade däremot helt andra egenskaper. Och materialspelaren kunde snabbt och omärkligt skifta racketsida under spelets gång. Motspelaren hade inte en chans att förutse hur bollen skulle bete sig och vad han skulle svara med.
Den typen av racketar ansågs förstöra sporten. De blev snabbt förbjudna. Och det bestämdes att gummit på en racketsida alltid måste vara röd, och den andra svart.
- Idag är det bara nyanser som skiljer de bästa racketarna åt. Men för toppspelarna är nyanserna ofta avgörande, säger Bengt.
En skruvspecialist väljer en typ av racketstomme, en hårdslående offensivspelare en annan, defensivspelaren en som i första hand ger bra kontroll på bollen.
Själva bladet på en racketstomme är limmat av mellan fem och nio olika sorters träfaner i skilda tjocklekar. En del nya racketar har också en tunn duk av kolfiber inbakad mellan fanerlagren.
Varje faner, med sin speciella ådring, ska anpassas till ådringen på alla de andra faneren i bladet. Ådringen måste samverka så att bladet inte vrider sig och blir skevt efter några år när träet åldras och förändras.
Skaften kan bestå av fler än sextio lager träfaner - lagrade vertikalt - om man tänker sig ett liggande racket. Det ger skaftet maximal styrka och styvhet i förhållande till vikten.
På några rackettyper är skaftet urborrat för att lätta vikten. Genom att förändra storleken och läget på detta hålrum kan man också påverka racketens tyngdpunkt. Ju lättare skaftet görs desto längre utåt slagytan hamnar tyngpunkten, vilket ger en bättre svingeffekt.
En racketstomme, skaft plus blad, kan i handeln kosta uppemot 900 kronor, för modellen med kolfiberväv. Det är ändå en blygsam summa för vad en gammal Stigastomme från 1950- eller 60-talet kan gå på. Många toppspelare, särskilt från det forna Östeuropa, är beredda att betala 3 000 kronor för en sådan fullmogen stomme.
Den senaste utvecklingen på Stiga är en racket där själva slagytan på racketbladet härdats med ultraviolett strålning för att ge extra skjuts åt bollen. UV-strålningen ger en hårdare träff-yta utan att vikten eller någonting annat på racketen förändras.
Bengt Bandstigen, som själv varit en hyfsad pingisspelare, började importera japanska bordtennisbollar i mitten av 1960-talet. Då hette han Andersson i efternamn. Hans importfirma hette Bengt Anderssons agenturer, Banda i förkortning.
1971 köpte han en gammal minkfarm utanför Eskilstuna och började tillverka racketar och pingisbord. Stiga i Tranås var då ett världsmärke. Men racketarna och borden från Banda blev med tiden en allvarlig konkurrent, mycket tack vare att Jan-Ove Waldner, sedan unga år sponsrad av Banda, förknippades med racketarna från Eskilstuna.
1984 köpte Bengt Bandstigen sportdelen av Stiga. I köpet ingick en licens på varumärket Stiga när det gäller sportprodukter.
Snickeriet Hålaveds trä, som alltid tillverkat racketstommarna åt Stiga, ingick också i köpet. Personalen därifrån - med världens kanske största kunskaper i racketbyggande - flyttade med till Eskilstuna och de nuvarande lokalerna i en tångfabrik som ägts av förre folkpartiledaren Sven Widen.
Från detta racketcentrum - med ett par specialtillverkade automatmaskiner - har Stiga expanderat och har idag försäljning och viss tillverkning i 110 länder.
Företaget sponsrar idag den kinesiske världsmästaren Liu Guoling, den nya svenska stjärnan Fredrik Håkansson, det kinesiska landslaget, det ryska och några landslag till.
Däremot har Stiga brutit med J-O Waldner och det svenska landslaget.
Men sådana spelare, liksom tidigare världsstjärnor som Hans Alser, Kjell "Hammaren" Johansson och Stellan Bengtsson, har under åren varit med och utvecklat racketer på Stiga (och vissa fall Banda).
- Jag antar att Stradivarius tog hjälp av violinister när han byggde fioler. Ungefär som vi gör med pingisspelarna.
