Nu ska kvinnorna få egna skyddskläder

De nya kläderna är smalare i midjan, bredare över stussen och utan fickor som stramar över brösten.

- De känns mycket nättare och smidigare än manskläderna, som är som att ha på sig en säck, tycker Anna-Stina Hörnlund, arbetsmiljöinspektör på SSAB Tunnplåt.

Jacka och byxa blir de första plaggen, men det kommer också att finnas underkläder i flamskyddat material, ett önskemål från kvinnorna inom metallurgin framför allt.

I en behå får det exempelvis inte finnas metallbyglar eller spännen, som kan leda värme mot huden om det uppstår en flamma.

Det började som ett projekt Designåret 2005 för att öka förståelsen för design i arbetslivet hos såväl arbetsgivare som hos dem som jobbar i industrin.

Designern Lotta Hernek jobbade med en grupp engagerade kvinnor från SSAB Tunnplåt i Borlänge.

- Det viktigaste arbetet som gruppen gjorde var att ta reda på vilka krav och önskemål som deras arbetskamrater ställde på sina arbetskläder. Som designer tog jag sedan fram förslag, och kvinnorna hjälpte till med idéer och åsikter.

Att arbeta i för stora kläder är inte bara obekvämt. Det är också en säkerhetsrisk med långa ärmar som hänger och slänger.

Den som tror att det bara är att vika upp byxbenen vet inte att man riskerar att få smält metall i vecket. Överdimensionerade arbetskläder minskar dessutom självkänslan.

-Det här är komplext för kvinnor i mansominerade branscher. Det är viktigt att få känna sig professionell i sina arbetskläder. Man vill inte framhäva kvinnligheten i första hand, det är yrkeskunskapen och tillhörighet till bransch och företag som ska synas, säger Lotta Hernek.

- Jag har kunskaper om hur mycket färg och form påverkar människor. Skönhet är ett grundläggande behov. Vi mår bra av att det ser bra ut, det är ingen onödig lyx.