Industri

Monstersaliv mot diabetes

Gilaödla (Heloderma suspectum), även kallad monsterödla.

Den utrotningshotade gilaödlan är ett ymnighetshorn för diabetesmedicin. I spottet hos den giftiga reptilen döljer sig en ny läkemedelskandidat.

Publicerad

(Uppdaterad) Redan 2005 godkändes en diabetesmedicin som framställts ur gilaödlans saliv. Nu är det nya läkemedlet lixisenatid, som bygger på samma komponent i ödlespottet, på väg ut på marknaden.

Saliven från gilaödlan, som också kallas för gilamonster, innehåller ett protein som påminner om det mänskliga hormonet GLP-1.  GLP-1 frigörs naturligt när vi äter och det frisätter insulin från bukspottkörteln när sockernivån i vårt blod höjs. Lixisenatid fungerar på samma sätt som GLP-1 och reglerar på så vis kroppens insulinnivå. Det gör substansen lämplig som behandling av den vanligaste sortens diabetes, typ 2-diabetes.

Läkemedelsföretaget Sanofi-aventis har nu avslutat en klinisk studie där lixisenatid har jämförts med ett etablerat läkemedel som också har sitt ursprung i gilamonstrets spott. Studien visade att lixisenatid är minst lika effektivt och att de försökspersoner som behandlades med lixisenatid löpte mindre risk för att drabbas av för låga blodsockernivåer. En av fördelarna med den nya medicinen är också att den bara behöver tas en gång om dagen istället för två gånger.

Gilamonstret själv är utrotningshotat och lever i ökenområden där den livnär sig på små däggdjur, samt ägg från fåglar och reptiler. Ödlans nervgift utsöndras ur körtlar i underkäken när gilamonstret känner sig hotat. Giftet tros i första hand vara en försvarsmekanism och inte en jaktmetod.

Proteinet från ödlorna har modifierats och framställs nu i laboratorier. Med andra ord behöver inga monster tappas på saliv för att vi ska få vår medicin.