En tom yta på verkstadsgolvet är det enda spåret efter HMC 40:n. Vi suckar besviket. Maskinen levererades samma morgon, och allt vi får se är början till en annan, utan hölje.
Den lilla fleroperationsmaskinen är Sajomaskiners storsäljare sedan femton år tillbaka. Bara Sandvik har ett femtiotal maskiner med den säregna, lutande paletten. Medan företaget åkt berg-och-dalbana genom konkurser och uppköp har HMC 40:n fortsatt att sälja.
Sajo startade 1916 som cykelverkstad, men omvandlades snart till en mekanisk verkstad. Vid ingången till verkstaden står en liten knäfräs, Sajomaskiners storsäljare "femtiotvåan", presenterad 1952 . Blanka växlar för remdrift och kortfattade instruktionsskyltar är det mest utmärkande hos den lilla gråsvarta maskinen. I hallen bakom dörren monteras idag fleroperationsmaskiner med upp till sex axlar, bjässar som exporteras från Värnamo över hela världen förpackade i stora trälådor.
- Vi trodde att det skulle vara lättare att konkurrera med de stora maskinerna, men konkurrensen har hårdnat även där. Vid senaste budgivningen i Kina fanns tretton tillverkare representerade, säger vd Sven-Eric Österberg.
I dag har Sajo i stort sett bara monteringen kvar. Alla delar tillverkas av underleverantörer, en del ligger så nära som på andra sidan väggen, i lokaler hyrda av Sajo.
Efter monteringen mäts varje maskin upp och programmeras utifrån sina förutsättningar. Trots det är det viktigt att alla delar är exakta. I mätrummet, där de kontrolleras innan de monteras ihop, ligger några blanka längder stål.
De transporterades av misstag i en frysbil på väg till Sajo, och slog sig fem hundradelar. Dyra hundradelar för transportföretaget.
- De åkte med en transport med norsk fjordlax, i tjugo minusgrader. De tänkte väl att det bara var järn, men det kostade 48 000 kronor att slipa om dem, säger Sven-Eric Österberg.
Han visar runt i Sajos labyrintliknande lokaler, om- och tillbyggda under företagets 80 år i Värnamo. Stora monteringshallen stod klar i början av 70-talet, när företaget hade drygt tvåhundra anställda och framtiden såg ljus ut. Vid invigningen dukades långbord på verkstadsgolvet.
Ena väggen var fortfarande oisolerad när Sven-Eric Österberg tog över 1993, där hade dåvarande ägarna tänkt sig en tillbyggnad. Istället gick företaget i konkurs i början av 80-talet, för att så småningom köpas av Statsföretag och investmentbolaget Hexagon.
Kvar från den gamla ägarfamiljen blev Åke Sandén, son till grundaren Oscar Sandén, som teknisk konsult. Han fick i uppdrag att utveckla en ny fleroperationsmaskin i samarbete med dåvarande teknikutvecklingsmyndigheten STU och Industrifonden.
- Styrelsen ville komplettera med en mindre fleroperationsmaskin, och att maskinpalettens bordsyta skulle vara vertikal, säger Åke Sandén.
Tanken med den vertikala paletten, där arbetsstycket spänns fast, var att spånen inte skulle samlas kring arbetsstycket. Efter att ha sett en sådan maskin blev Åke Sandén dock tveksam. Bland intressenterna i projektet fanns bland annat Sven Hjelm på IVF.
- Han tyckte att vi skulle luta paletten 45 grader på en av våra stora maskiner, HMC 600. Jag tyckte det var så tokigt att jag inte brydde mig om det, säger Åke Sandén.
Dagen efter slog det honom att lösningen kunde fungera utmärkt på en mindre maskin.
Genom att vinkla arbetstycket försvann mycket av fjädringarna i maskinen, den blev helt enkelt stabilare. I april 1983 accepterade IVF konceptet. Åke Sandén åkte runt till svenska industrier och undersökte intresset för maskinen. En och annan höjde på ögonbrynen, men när den presenterades på Hannovermässan 1984 blev mottagandet positivt.
- När maskinen presenterades var den fyraxlig, men Sandvik stod inför stora investeringar och behövde en femaxlig maskin. Så vi satte dit en enhet till och anpassade styrsystemet, säger Åke Sandén.
Sven-Eric Österberg var då marknadsansvarig. Han insåg att det var bråttom med den femte axeln om Sajo skulle kunna få Sandviks order, och drev på utvecklingen.
- Det kom folk ner från Sandvik som skulle titta på provkörningen. Den tekniske chefen råkade trycka på snabbmatningsknappen, och hela maskinen började vibrera. Men den fräste ändå, säger Åke Sandén.
Några år efter introduktionen av HMC 40:n fick företaget nya problem. I dag har det bytt ägare, gått i konkurs, sålts för en krona och gått i konkurs igen. 1993, när det senaste konkursbeskedet kom, satt Sven-Eric Österberg i Kina, med en order på två maskiner på bordet.
- Jag hade en order på fem miljoner dollar totalt. När jag skulle förhandla om och köpa in de övriga maskinerna träffade jag ägaren till det företag som ägde Sajo i Göteborg. Det visade sig att de företag han hade tänkt slå ihop Sajo med också hade gått i konkurs, och han visste inte vad han skulle göra med Sajo Maskin, säger Sven-Eric Österberg.
Han köpte företaget, övertygad om att det skulle överleva. Efter det har HMC 40:n förfinats, motorn har blivit starkare, verktygsmagasinet större, inkapslingen och styrsystemet har förbättras.
I dag går Sajo Maskin med vinst och har knappt 40 anställda i Sverige och fyra i Kina. Lokalerna rustas upp efterhand. Det som idag är en modern kontorsdel var för bara några år sedan en nedgången tegelbyggnad med tomma fönster, minnet finns kvar på några foton.
På väg ut ur Värnamo passerar vi en fastighet, kusligt lik den på Sven-Eric Österbergs polaroidbilder från början av 90-talet. En fabrik i tegel, med rostiga plåtdetaljer och svarta fönsterbågar. Här låg Värnamo Maskin, en av Värnamos tre mekaniska verkstäder. Bara Sajo har överlevt krisåren.
