Den första helkeramiska tandkronan var porslinsjacketkronan. Patentet som ligger till grund för denna krona är från 1889. Uppfinnare var Dr Charles H. Land. Materialet i jacketkronorna var porslin och kronorna användes endast på framtänder.
Sedan dess har tekniken att tillverka helkeramiska tandkronor förbättrats. Längre bak i munnen krävs starkare material. 1962 kom det första patentet på metallbundet porslin, vilket innebär att porslin bränns på en hätta av metall.
Tandkronor tillverkade med denna teknik började användas även på molarer (de tre bakersta tänderna i bettet). Under mitten på 1960- talet utvecklades nya keramer av porslinstyp för tandkronor, men dessa användes inte i molarområdet.
En av förgrundsfigurerna i denna utveckling är John W McLean, som förstärkte dentalt porslin med partiklar av aluminiumoxid. Han hävaded redan då att tätsintrad aluminiumoxid var en optimal keram för dentala applikationer, men han hade inte tekniken för att ta hänsyn till krympningen.
Den första helkeramiska tandkronan, som kan användas i hela bettet är den tandkrona som Agneta Odén och Matts Andersson startade utvecklingen av.