Grundkursen i projektledning gäller än

Det finns hyllmetrar skrivna om hur man håller ihop projekt. Ändå begås de mest grundläggande misstag gång efter annan.
 
I Industri denna vecka rapporterar vi om en tvist på Vägverket, apropå den tvättbräda till motorväg som byggts utanför Eskilstuna.
 
- Som entreprenör har man rätt att välja mätmetod, säger entreprenören och använder en enkel teknik som han anser passar bäst för att mäta hur jämn eller ojämn betongvägen blivit.
 
Och sedan kommer beställaren med en lasermätbil och säger att vägen inte alls är så jämn som det var avtalat.
 
Själv är jag just hemkommen från en projektledarkurs. Och med projektböckernas prydliga uppställningar i minne tycker jag att det hela ser mycket enkelt ut. Båda parter har naturligtvis gjort fel. Beställaren Vägverket skulle ha specificerat hur mätningen skulle gå till. Och entreprenören - som också sitter på Vägverket - skulle ha kollat att den metod han ville använda var ok. Hade de snackat igenom saken ordentligt innan, hade dagens dispyt inte funnits.
 
Men jag måste ju erkänna att jag också vet att det inte är så enkelt.
 
Själv gick jag alltså häromveckan på kurs för att slipa förmågan att leda tidningsprojekt. Allt det där med att formulera mätbara mål, undersöka vad som gjorts tidigare, planera ? det trodde jag att jag begripit redan innan. Men jag fick inse att det var lätt att göra de grundläggande misstagen ändå.
 
Under kursens gång skulle vi nämligen själva genomföra ett projekt. På ett och ett halvt dygn skulle tio erfarna journalister skriva en manual i projektledning.
 
Vi började med att plöja igenom tidigare litteratur. Efter en timme trodde vi att vi hade kommit fram till vad vi behövde ha med, gjorde en snabb indelning i olika kapitelgrupper - och satte igång. Trots att vi just läst att 20 till 40 procent av projekttiden bör ägnas åt planering, eftersom man har igen det senare.
 
Den som stod bredvid och såg på måste ha skrattat gott åt oss. Ivern att sätta igång övermannade oss allihop.
 
Efter ungefär ett halvt dygn - en tredjedel av projekttiden - får vi ett litet diskret tips från kursledningen om att vi nog inte jobbar mot samma mål. Vi hade alla trott att det var glasklart. För vår inre syn hägrade ju den där pärmen som skulle vara klar torsdag lunch. Men det visade sig att de olika projektgrupperna inte alls hade samma projektpärm i huvudet? Hur i all världen vi nu skulle kunna ha haft det, med tanke på vår planering. Medan några höll sig på en väldigt övergripande nivå, satt andra och beskrev detaljer som att det är bra att ha post-it-lappar.
 
Att man skulle checka av med den som beställt projektet med jämna mellanrum visste vi egentligen också. Men vi tyckte ju att pärmen var till för oss, och vi trodde att vi kunde avgöra vad vi ville ha i den.
 
Visst, pärmen blev klar, och den är inte så pjåkig ändå. Men den viktigaste erfarenheten från kursen står inte med i den: att man tror så mycket. Och att det är omöjligt att bygga bra projektarbeten på att deltagarna tror att de har målet klart för sig. Och där är vi väl tillbaka vid Vägverkets motorvägsbygge.
 
Visst är det lätt att säga "de borde ha ..." med facit i hand. Och visst innebär ett vägbygge ofantligt många detaljer att hålla rätt på; att en av dem glömdes bort är ju ganska mänskligt. Men nog är det en tabbe på grundkursnivå att inte stämma av mätmetod? För det är en dyr och onödig läxa att behöva slipa nästan en och en halv mil motorväg för tio miljoner kronor.
 
Sus Andersson
vikarierande redaktör, Industri