Hur länge lever en svensk direktör? Säkerligen åtminstone lika länge som den svenske genomsnittsmannen: i sjuttiosex år. Om PG Gyllenhammar når den åldern kommer han att ha kostat Volvo 110 miljoner kronor i pension. Blir han åttiofem, och varför inte, blir summan 161 miljoner. Detta utan att han behöver satsa en enda arbetstimme för företaget.
Sören Gyll fyllde femtiosju 1997. Volvo bjöd honom då på tre års extra pension, elva miljoner kronor. Han skulle ju ändå sluta. Fram tills Gyll fyller sextiofem får han 3,6 miljoner kronor årligen. Därefter 2,8 miljoner, så länge han lever. Summan blir 60 miljoner om han kommer upp i sjuttiosex år, 83 miljoner vid åttiofem.
En del gamla direktörer, som Christer Zetterberg, fyrtioett när han fick gå, fick allt på ett bräde. Tjugotre miljoner. Han hade då jobbat på Volvo i två år.
Roger Holtback, tidigare chef på Volvo Personvagnar, fick nöja sig med sex miljoner.
Förutom dessa namnkunniga herrar finns ett antal mer anonyma pensionerade (eller sparkade) sådana. De tre vice VD:arna Sten Langenius, Lennart Jeansson och Per-Erik Mohlin, exempelvis. Eller Leif Åke Nilsson, personaldirektör, Claes Malmroos och Henry Stensson, för att nämna ytterligare några "big shots" från senare år. Ja, och så en kvinna, Anna Nilsson-Ehle.
Även för dessa gamla volvoiter tickar årligen ut, (eller har redan tickat), ett antal miljoner kronor från Volvo.
På grund av både drastiska omvälvningar och naturliga avgångar har listan på föredettingar genom åren hunnit bli lång. Hur mycket kostar egentligen alla fallskärmar företaget?
Ny Teknik ställer tre frågor till Volvo:
* Vilka pensioner betalar företaget idag på?
* När började de gälla?
* Vilka är beloppen?
Företagets presschef, Mats Edenborg, vägrar att besvara samtliga frågor. Han anser att fallskärmarna är innehavarnas privatsak. Och hänvisar till Volvos årsrapport för 1997, där villkoren för VD Leif Johansson och Sören Gyll redovisas.
Ny Teknik frågar då istället så att inga namn ska behöva nämnas:
* Hur många avgångspensioner utbetalas idag?
* Vad är den sammanlagda summan?
Men inte heller dessa frågor vill Edenborg svara på. Han säger att Volvo "gått i bräschen" för öppenhet på området, och hänvisar åter tillårsredovisningen. Jag ber då om närmare förklaring till några siffror som står i denna:
* 137,5 miljoner kronor i pensionskostnader för VD och styrelse.
* Pensionsförpliktelser för huvudkontoret à 588 miljoner kronor.
Efter en lång diskussion, där jag får argumentera för att Volvo bör kunna förklara sina egna offentliga siffror, tar presschefen reda på följande:
* 1997 kostade pensionerna för gamla VD:ar och styrelseledamöter inom Volvokoncernen 137,5 miljoner. Siffran "kan" också gälla avsättningar till nuvarande VD och styrelseledamöter.
Av årsrapporten framgår dessutom:
- att 43 av dessa miljoner hänför sig till moderbolaget AB Volvo (i praktiken huvudkontoret), och resten till dotterbolagen. I summan ingår inte andra direktörers och höga befattningsinnehavares pensioner.
- att AB Volvo utöver pengarna till VD:ar och styrelser hade utgifter på ytterligare 63 miljoner kronor för pensioner. Eftersom många av koncernens höjdare är anställda av moderbolaget kan det vara så att här döljer sig ett antal av fallskärmarna för dem som arbetat på nivån under styrelse och VD. Om alla dessa 63 miljoner räknas med blir fallskärmsbeloppet för enbart AB Volvo 200,5 miljoner, hälften av dem 169 miljoner.
* Enligt presschef Edenborg var därutöver värdet 1997 av det moderbolaget (huvudkontoret) åtagit sig att betala i framtida pensioner 588 miljoner.
Hur siffran är framräknad med tanke på de livslånga pensionerna får jag inte reda på.
Utöver allt detta finns alltså ett antal fallskärmar ute i dotterbolagen på nivån under styrelse och VD. Dessa redovisas inte särskilt i årsrapporten. Den totala kostnaden för Volvokoncernens fallskärmar är alltså okänd.
En annan dimension av frågan är att även fallskärmarna faktiskt måste arbetas ihop. Ny Teknik har gjort ett räkneexempel. Hur lång tid behöver Torslandaverken i Göteborg för att få ihop till direktörernas pensioner?
Litet orättvist är det kanske att räkna så, fallskärmarna gäller ju hela koncernen.
Det är svårräknat också. Vinsten för Torslandaverken, exempelvis, finns inte särskilt redovisad. Det finns de som säger att fabriken går dåligt, att förädlingsvärdet i huvudsak uppstår i tidigare produktionsled. Men utan hopmontering blev det inga bilar.
Jag har därför utgått från genomsnittsvinsten 1977 per bil i Volvo Personvagnar, cirka 11 500 kronor. Torslandaverken tillverkar drygt 114 000 bilar årligen.
På grund av Volvos hemlighetsmakeri går det inte att använda totalkostnaden för fallskärmarna. För att inte överdriva har jag räknat snällt, och bara använt den siffra för "styrelse och VD" som Volvo redovisar i årsrapporten för 1997: 137,5 miljoner.
Vinst per bil1997: 11 500 kronor.
Pensionskostnader för styrelse och VD i koncernen 1997: 137,5 miljoner kronor.
Det innebär att man måste bygga 12 000 bilar, vilket tar dryga fem veckor på Torslandaverken. Med fallskärmarna på lägre nivåer inräknade tar det förstås längre tid.
Det tar samtliga Volvoanställda 15,75 arbetsdagar, drygt tre veckor, att få ihop det beloppet.
Av Peter Nilsson 08-796 66 00
