De första snöflingorna har börjat dala över Vargöns strand vid Göta Älv. Det är litet småruggigt, vinden som far mellan fabriksbyggnaderna är isande kall. Men innanför tegelväggarna hos Vargön Alloys slipper man frysa. De fyra legeringsugnarna smälter krommalm och kvarts vid närmare 2000 grader. Här produceras ferrokrom för tillverkning av rostfritt stål och ferrokisel som används som reduktionsmedel vid ståltillverkning. Anläggningen är Sveriges enda i sitt slag med 70 procent av sina kunder utomlands. Efterfrågan är god, tillverkningen miljövänlig.
Men värmen och verksamheten står inför en oviss framtid. Tillverkningens kostnader utgörs till 20 procent av elkostnader och är därför sårbar för elprishöjningar. Politiska beslut och skatter har skakat om Vargön åtskilliga gånger. För tre år sedan tvingade elproduktionsskatten företaget att minska personalstyrkan med 75 personer. Nu har skatten sänkts, men för hur länge vet ingen. Politikerna ändrar sig snabbt och i höstpropositionen fanns återigen förslag på att höja skatten.
- Vi baserar i princip vår framtid på att regeringen inte får igenom sina idéer, säger vd Ingemar Widell, som sedan 1987 äger företaget tillsammans med tre andra privatpersoner.
- En höjning av elpriset med tre öre per kilowattimme motsvarar hela vår arbetsgivaravgift. Det blir naturligtvis väldigt kännbart.
Idag jobbar 250 personer på Vargön Alloys. Men de blir knappast de enda som drabbas om verket skulle tvingas slå igen. Sedan slutet av 1950-talet lever smältverket i symbios med pappers- och massabruket nedströms älven. Dit säljer man ånga som är en viktig komponent i massa- och pappersproduktionen.
- Det täcker halva vårt behov av ånga, säger Ola Schultz-Eklund, platschef på Holmen Paper. Utan spillvärmen från Vargön skulle vi inte kunna köra fabriken som idag. Då skulle vi få investera i en egen ångtillverkning, men det bedömer jag som orimligt dyrt.
Mycket jobbigt skulle det också bli för Vänersborgs kommun om Vargön Alloys försvann. Idag baserar kommunen sin fjärrvärme till 90 procent på spillvärme från smältverket. Dessutom har man långt framskridna planer på att bygga en pipe-line som ska föra hetvatten från Vargön till ett industriområde i Trollhättan. Projektet har fått flera miljoner från Miljödepartementet. Men om Vargön försvinner blir det knappast någon pipe-line.
- Man vill ju helst inte analysera den situationen, säger S Anders Larsson, kommunalråd i Vänersborg. Alternativet skulle väl bli en ny olje- eller biobränsleanläggning.
- Fördelen med Vargön är att det nästan ger tillbaka mer energi än det förbrukar. Under den varma delen av året förbrukas el som ändå ingen vill ha. På vintern återförs elenergin i form av värme.
Inne i kontrollrummet vid Ugn12 råder ett koncentrerat lugn. Arbetet rullar på som vanligt. Vid en splitterny platt bildskärm har Karl Gustafsson total kontroll över säkerheten i fabriken. På andra bildskärmar ser operatörerna hur malmvagnen kör in och dumpar sin last i ugnen. Några timmar senare är legeringen färdig att tappas. Den läggs i lager på lager i en form för att svalna och sedan krossas till bitar i lämplig storlek.
Här finns inget överdåd av nya maskiner. Bara det allra nödvändigaste för att garantera säkerheten och ge en effektiv produktion. Några investeringar är det inte tal om just nu. Framtiden är alldeles för oklar.
- Vi vet ju inte vad som kommer att hända, säger Ingemar Widell.
Han är luttrad. Den senaste stora investeringen gjorde företaget 1995, då den fjärde ugnen byggdes. Mitt under bygget beslutade regeringen att elproduktionsskatten skulle höjas med totalt 2,6 öre. Det motsvarade då nästan femton procent av elpriset och blev en enorm extrakostnad för Vargön som redan satsat 100 miljoner i ugnen. Konsekvensen blev att de fick stänga av en ugn.
- Under de här förutsättningarna blir det förstås svårt att planera verksamheten. Investeringar och kompetensutveckling blir lidande när vi inte vet från ett år till ett annat hur våra kostnader kommer att se ut.
Ingemar Widell är upprörd över hur politikerna behandlar svensk basindustri. Deras agerande försätter honom gång på gång i besvärliga situationer.
- Det här bollandet med skatter och elpriser är förödande för trovärdigheten. Det gäller inte bara oss, utan hela den elintensiva basindustrin - massa, papper, gruvor, stål.
Han tycker också att basindustrins frågor hamnar i skymundan i debatten. Den politiska retoriken är oftast riktad mot den löneintensiva industrin.
- Sverige gör totalt av med 140 TWh elenergi per år. Av det förbrukar industrin 52 TWh varav 38 TWh går till basindustrin. Då kan man inte bara prata om skatt på arbete. Elpriserna är avgörande för oss.
