”Den digitala ångesten ökar”

Smarta fabriker är enligt regeringen vägen framåt för svensk tillverkningsindustri. Detta innebär fullt utnyttjande av digitaliseringens alla möjligheter. Värdeerbjudanden ska baseras på en kombination av produkter, tjänster och nya affärsmodeller.

Automationsnivån ska vara hög för att möta global konkurrenskraft. Industrin ska effektivt kunna hantera komplexa kundkrav och ändrade efterfrågemönster, vilket kräver en högflexibel produktion som är snabbt omställningsbar.

Hur går det då med denna framtidsvision och vandringen mot den smarta industrin?

Vid besök hos mindre industri­företag slås jag ofta av den enorma skillnaden mellan verkligheten och den uttalade visionen. En förklaring är att Sverige har en mycket hög andel små- och medelstora industriföretag. När det gäller digitala insikter och strategier är skillnaden som regel avgrundsdjup mellan större och mindre företag.

Man talar om uppkopplade maskiner och produktionssystem, men många mindre företag har gamla maskiner i produktionen som aldrig ens var tänkta att vara uppkopplade. Olika rapporter visar att den digitala utvecklingen i omvärlden går snabbt medan Sverige halkar efter. Enligt en enkät gjord 2016 i projektet ”Sverige digitaliserar” har vi en långsammare utveckling här i landet än flertalet övriga ekonomier. Värst utsatta är inte oväntat små företag. Dessa företag lider helt enkelt av digital ångest.

En majoritet av företagen är medvetna om att de måste göra något för att ta vara på digitaliseringens och automatiseringens möjligheter. Men det finns många hinder på vägen. Företagen har fulla orderböcker just nu och det finns inte mycket tid över för att fundera på framtidsfrågor. Ofta saknas kompetens och kapital för att genomföra transformationen som dessutom är förenad med risker som skapar osäkerhet.

För att komma till rätta med den digitala ångesten måste företagen börja sin förändringsresa genom att ta små steg framåt i rätt riktning. En bra början är att automatisera delar av produktionen. Staten kan bidra och stödja med nationellt samordnade insatser som handgripligt hjälper industrin med förändringsprocessen.

Det finns ett antal bra stödprogram i dag, till exempel ”Automationsutmaningen”, ”Digilyftet”, ”Kickstart” med flera. Tyvärr är programmen för regionalt inriktade, dåligt koordinerade sins­e­mel­lan och dessutom underfinansie­rade. Här finns en rejäl för­bät­tringspotential som regeringen via kompetent styrning både kan och bör komma till rätta med.

I Sydkorea tillsattes en minister som enbart fick i ansvar att fokusera på insatser för att hjälpa mindre företag att utvecklas och bistå i att de ska kunna genomföra en digital transformation. Kanske är det rätt medicin för att bota den digitala ångesten även här i Sverige?

Ove Leichsenring, associerad partner i affärsutvecklnig inom industrirobotik på Robotdalen och medlem av tankesmedjan Automathink.