Fordon

Vasas superbultar mäts varje timme

Givare mäter trycket på bultförbandet när träet krymper. Foto: Marc Femenia
Bultarna består av ett bultrör – en cylinder som förs in i hålet efter den gamla bulten. I bultröret förs en gängstång in. Den fästs med en mutter på insidan av skeppet. På gängstången sitter även en fjäderkonstruktion som gör att det går att bestämma exakt hur hårt muttern ska dras. Gängstången för över lasten från tryckfjädern till bultskallen. Foto: Anneli Karlsson, SMM
Varje timme skickas mätdata. Foto: Marc Feminia
Anders Ahlgren, ingenjör på Vasamuséet, har designat den specialbult som Sandvik nu tillverkar. Foto: Marc Femenia
Nederst en referensbult från 1960-talet då Vasa senast fick nya bultar. Foto: Marc Femenia
Runt 5 500 gamla bultar i järn ska ersättas med lika många i rostfritt superstål. De kortaste bultarna är 40 cm, de längsta 2 meter. Foto: Marc Femenia

BILDSPEL. Nagelbitaren har börjat. Följer Vasas nya superbultar med i skeppets rörelse? Om inte måste bultbytet avbrytas. Ett nyinstallerat mätsystem ska ge svar.

Publicerad

Med blå plastskydd över skorna kliver Ny Tekniks reporter ombord på regalskeppet Vasa. Den 385-åriga nationalklenoden får inte utsättas för slitage i onödan. Tillsammans med Anders Ahlgren, ingenjör på Vasa-museet, går vi ner till övre batteridäck.

Här har 1 000 av Vasaskeppets cirka 5 500 sönderrostade bultar ersatts med en ny superbult, tillverkad i extremt hållfast och korrosionsbeständigt stål. Nu gör man paus för att mäta hur bultarna beter sig.

Prova Ny Teknik – 49 kr
för 1 månad


Tillgång till alla låsta artiklar, fördjupande kompendier,
premiumnyhetsbrev, samt e-tidningen.



Kom igång nu →


Förnyas till 299 kr/mån efter din provperiod. Ingen bindningstid. Avsluta enkelt.
Gäller endast nya prenumeranter.



Är du medlem i Sveriges Ingenjörer?

Aktivera ditt konto här